.

Jag kan inte somna, har en stor klump i magen. Vad den beror på kan jag inte sätta fingret på dock, och det oroar mig.
Det är en sån där känsla då jag helst av allt vill vara ifred, ligga rakt över sängen och stänga ute hela världen. Fundera varför allt har blivit som det blivit, och på allt som inte har blivit.
Hur jag har lyckats, och inte lyckats.

Just nu är jag både ledsen och less,
vill hem till mitt rum,mina saker, min säng och mitt liv.
Jag älskar min familj,trots allt. Jag hatar att vi är så splittrade,
jag hatar att vi aldrig är samlade allihopa. sådär som förut.
Men där känner jag mig trygg i dessa situationer.
Jag vill vara sju år igen, då världen var helt annolunda,då det inte fanns mycket som bekymrade en.

Nu känner jag mig fast, det enda som som gäller är krav och press på hur allting ska vara,
hur jag ska vara och inte vara.
Jag är rädd för att möta framtiden trots att mitt förflutna skrämmer mig ännu mer,
men just nu,vill jag vara sju år igen.

Jag är inte redo för det här, att varje dag ska vara utstakad,
att veta hur varje dag kommer börja och sedan sluta.
Jag är inte redo att vara såhär fast, hur bra det än känns ibland,
jag behöver äventyr.

Att bråka och disskutera efter en sån här kort tid är inte bra,inte alls bra.
Jag kan inte hantera det, jag kryper bara ihop och stänger det ute.
Och det är inte bra, någonstans.

Just nu vill jag bara hem till min egen säng, ha katterna som mitt närmaste sällskap,
och drömma mig tillbaka tio år.