Jag svär tyst

Jag önskar jag kunde skriva ut allt jag kände, men inte just nu. För nu vet jag inte alls hur jag känner.
Det är bara upp och ner och jag vill bara svära åt allting.
greppet är borta och jag vet inte hur jag ska lyckas hålla fast mig mera.



jag saknar petter, jag behöver dig. mer än jag någonsin behövt en vän.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0