Tiderna har förändrats

Har spenderat en fin kväll med Beatrice och Sofie. Puss!
Annars har jag roat mig att kika igenom ännu en mapp med gamla bilder. Det är som att riva upp gamla sår trots att de gör mig glad på samma gång. Men ibland är det farligt att gräva i det som varit. Fast jag har lärt mig att blicka framåt och insett att det inte går att att ändra på det som var förr.

Tänkte ta och dela med mig av ett antal bilder här, från både förr och nyare tider. Bara för att.
Om det inte roar dig så kan du lika gärna klicka över till någon annan sida nu, för jag är med på större delen av bilderna. Okej? Fint. Ni andra som väljer att titta kan jag här med bjuda till skratt.



Fina Simson.

Jag & syster på partaj i Arvidsjaur.

Trästockfestivalen -08

Var och såg Winnerbäck -07

Sanna & jag på studenten. Hon är saknad sen hon flyttade till Uppsala.

En studentfest att minnas. (Ja,det ser ut som att jag håller mig på bröstet.)

Min första ponny. Det blev ett hjärtslitande farväl.

Kort hår, och umgicks med Jenny dag ut och dag in.

Jag blev kär i en häst.

Och kärleken blev besvarad. Han blev min.

Jag grät många tårar under denna period.

Fina Petter. I walk beside you, det är så fortfarande.

Jag började lyssna på Ramones och trodde på bättre tider.

Åkte till Italien. Besökte Venedig.

Under svåra tider hjälpte min springare mig att finna krafter igen.

Jag lämnade tre år av glädje och smärta bakom mig.

Jag räddade henne och blev ägare till världens finaste katt.

Fotade fina människor till projektarbetet.

Tappade kontrollen över mitt hår.

Detta var längesen. Men det värmer fortfarande lika mycket nu som då. Trots att tiderna har förändrats.

2007.

Fjorton år och jag dansade runt i stallkläder för jämnan.

Äsch, nu orkar jag inte lägga upp mer. Även om jag har tusentals kvar, kanske gör det imorgon.
Ska fortsätta och sjunga med till låten som gått på repeat en bra stund nu. Den gör mig så himla glad.
Jag saknar och saknar. Puss.


Kommentarer
Postat av: Marie

Goosh vad längesen det känns... Konstigt hur allt blev, att jag hamnade 120 mil bort i ett gammalt fängelse, att du blev hästlös men kattrik

2009-12-06 @ 13:02:32
URL: http://m-stenberg.blogspot.com
Postat av: Em

Ja, det är verkligen konstigt! Ingenting är längre som förut, om man säger så. Men tiderna ska ju förändras antar jag, på gott och ont. Men jag hoppas du har det bra ändå, även om det är 120 mil bort i ett gammalt fängelse :)

2009-12-06 @ 22:10:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0