.

Så fruktansvärt opepp på livet just denna dag.
Det är så tyst överallt runt omkring mig, det enda ljud som hörs är tvn och grannen som verkar riva ner hela lägenheten,men annars är det bara tyst. Idag är en sådan dag så humöret växlats upp och ner. Tårarna har runnit så himla enkelt, ett ord,en mening,ett program på tv. Det är tomt och det är fullt om vart annat. Det har varit så tyst, på skolan, på msn, här hemma. Det enda som fick mig att dra på munnen var en gammal gubbe som hälsade på mig när jag var påväg till skolan medans hans fru log ett varmt leende mot mig, som att hon genomskådade hur kall och tom jag var. När jag pratade med mamma så ville jag inte att stunden där man tar farväl skulle komma, jag ville prata och prata,aldrig släppa taget. Hur kan det komma sig.
Jag vill prata med någon, någon som vill bryta denna tystnad och skingra mina tankar till bättre vyer.
Prata om facinerande saker, intressanta saker, prata om någonting fint så att man måste sitta och klura ut varje mening så att den blir perfekt.
Jag vill berätta för varenda människa hur mycket jag tycker om dem, men jag är rädd för att bryta tystnaden.