.

Idag är det 18 Juni, mindre än fem månader tills jag fyller år, exakt en vecka tills vi är i Italien, min sista lediga dag innan jag jobbar midsommar helgen, det är torsdag en dag som började med sol och nu resulterar den mest i moln på himlen, som vanligt.
Trots att det är en vanlig dag så känns det annorlunda, jag känner mig inte som vanligt, kanske beror det på att jag sitter här ensam med ett sämst självförtroende och allt är bara helt fel, jag skulle utan tvekan kunna dra täcket över huvudet och vaknade upp igen om en vecka i ett annat land. Kanske beror det på att förkylningen är tillbaka eller att jag inte har förmågan att finna någon slags motivation idag, eller att mitt undermedvetna hela tiden påminner mig om att tiden i skolan är över, till hösten kommer jag aldrig träffa min kära klass, vi har splitrras och alla har sitt nu, vi kommer aldrig ha rutiner tillsammans igen. Kanske beror det på rädslan att allt ska försvinna i ett sånt där tempo som har varit, kanske är jag rädd att något saknas mig eller kommer att göra. Den här dagen kan bero på mycket, mest tror jag det är en klago dag, när allt bara känns falskt och fel.

 Igår var en fin dag och det kommer morgondagen vara, det var längesen jag hade en sådan dag som idag. Så jag ska nog sluta nu innan det spårar ur.

Hur som haver, igår var jag med Rut hela dagen i princip, vi knallade runt stan och fyndade fina saker, kaffe på Nodo, förbi jobbet och hämtade schemat över Juli (jag jobbar natt trästock och pdol helgen...) och sedan klarade vi av att bygga hennes soffbord, sen gick vi till mig och fikade, spelade spel och drack öl. Puss på den dagen.

Nu ska jag äta något och sedan får vi se vart dagen fångar mig, för jag lär inte fånga dagen.



Även luggen kämpar emot mig idag, vad är grejen liksom?