.

Finaste syster ligger just nu och sussar bredvid mig, jag anlände hit tidigare idag och väldigt kvickt. Vi har varit förbi stora syster tidigare idag och myst. Annars har vi planerat flytten lite som jag längtar så otroligt mycket efter. Vill bara att dagarna ska gå fortare, jag kommer nog vara den gladaste flickan i världen när vi äntligen är där.

Hur som haver, har varit några dagar nu som varit tyngre än andra, i sinnet.. Jag har fått upp ögonen rejält men kan inte för allt i världens förstå mig på att det finns såna självupptagna människor. Bortkastad,smutskastad, jag vet inte. Men jag har insett hur ful omgivningen kan vara, hur ovälkommen man kan känna sig. Jag är en väligt seriös människa på vissa punkter, jag kastar mig inte in i något jag inte är seriös med. Att släppa in folk i mitt liv är någoting jag är väldigt rädd för, så när jag väl gör det så menar jag det, av hela mitt hjärta. Det är människor jag bryr mig om, vill ta hand om och se att dem mår bra. Men jag vill inte finnas för att sedan bli osynlig, även jag har tuffa dagar, men då står jag där ensam utan trygghet. Jag ber inte om tröst men jag ber inte heller om att bli lämnad. Det är fortfarande jag, samma person, samma känslor, samma mening men med en lite sämre dag.

Jag är inte van att gå runt utan stabilisering under fötterna, jag är inte van att vanka fram occh tillbaka i vänta på att få mitt liv tillbaka, ett hem, någonting eget. Men snart är jag där och jag kommer bli stabil igen. Så gör mig inte osäker mer, jag är fortfarade jag, så ta mig för den jag är just nu och lämna mig inte igen.


Så, nu ska jag slå igång Once som förövrigt är en av de finaste filmerna och försöka finna sömnen. Puss.