.

(Jag kräver att ni lyssnar på denna..kräver..)


Regnet slår på utsidan av fönstret, lakan i sängen som doftar tvåsamhet, sammanflätande fingrar och klingande skratt. Lyckliga och omedvetna, lyckliga att vara två, att vara fyra händer tillsammans och tjugo sammanflätande fingrar.
Jag blundar och ser bilder likt ett bildspel bakom ögonlocken, samtidigt som jag försöker få ihop ett mönster med mina två händer, mina tio fingrar. Ger upp och andas in doften från mina lakan, ensamhet. Men regnet fortsätter att slå på fönstret.