.

Varsågod,
mina ögon gör ont.

Allting står så stilla och jag funderar om jag borde finna andra vägar eller om jag borde stanna precis här?
Det handlar egentligen mest om att: I WANTED YOU TO FEEL THE SAME men jag kan inte riktigt ropa längre.
Jag är fast i något jag inte riktigt kan ta mig ur och jag önskar att allt bara hade varit lite annorlunda redan då.

Jag kände;
Ditt hjärta slog genom din hud och mitt hjärta, det slog hål,
Det skrämde mig lite och jag tänkte att; Om det slutar att slå, så finns ingenting kvar.

Men våra hjärtan behöver inte sluta slå, de kanske bleknar bort ändå och jag vet inte riktigt om våra hjärtan någonsin slagit lika hårda slag. Jag är duktig på att bygga upp drömmar och kanske inbillar jag mig att saker inte är sanna.

Ibland kan jag inte sluta tänka på DIG I MOTLJUS och ibland kan jag inte sluta blunda för att se dig.
Vissa stunder försöker jag att inte tänka alls, slutar att blunda. Men ibland läser jag om dig i böckerna som bara jag läser. Hör dig i låtarna bara jag lyssnar på. KÄNNER DIG I LUFTEN BARA JAG ANDAS.

Skrev ner klockslaget 02.56 men jag minns inte varför,
kanske var det då vi slutade att existera.