.

Jag vet att verkligheten kan göra så ont så ont
och jag vet hur det känns att ha en brinnande smärta inom sig.
När människor är ledsna så slutar jag andas för en stund bara för att skänka mina andetag
till dem som verkligen behöver dem mer än mig.
I nitton år har jag trott stenhårt på att livet kommer klarna upp och på 1-2-3 så hjälper vi varandra upp igen.
Under nittion år har det alltid funnits tvivel men aldrig tvivel på att jag tycker om de människorna jag har så himla mycket att jag ibland känner mig hemskt fånig.
Men det är tillåtet att vara fånig för en sådant sak.
Det är tillåtet att ha ont och känna en brinnande smärta.
Och det är tillåtet att inte klara av att se andra människor ledsna
så att man slutar andas själv bara för att skänka sin egna luft.

Och det hjälper att räkna 1-2-3 innan man ställer sig upp igen.