Nittio centimeter
Vaknade och sträckte ut hela kroppen. Kändes väldigt ovant att sova i en säng på nittio centimeter bara. Morgonradion är på nere i köket och jag läser lite ur Marilyn Mansons självbiografi, samtidigt hör jag hur min mor kokar kaffe och hur valpen tassar runt i cirklar.
Stiger upp och sveper in mig i en filt och smyger ner där doften av kaffe fyller hela köket. Min mor har plockat fram bullar och ställt fram två koppar.
- Vi äter en stadig frukost sen, säger hon.
Vi lyssnar på radion och löser korsord samtidigt som valpen kommer springande fram och tillbaka med olika leksaker. Vi gnuggar sömnen ur ögonen och pratar om dagens nyheter.
Sen busar jag mest med den lille.
Inatt drömde jag tusen olika drömmar. Konstiga och frustrerande drömmar.
Vi försökte febrilt tyda dem när jag berättade i detalj hur de utspelat sig.
Men fann ingenting egentligen.
Jag är nog bara en sån som drömmer. Om allt och inget.
Men det känns så overkligt att vakna upp från en verklighet till en annan.
Nu ska jag sätta mig ner med mina pärlor och göra armband.
Ett simpelt men ack så fint tidsfördriv helt enkelt.