.

Dörrarna står helt öppna
men ändå står vi inte på samma sida.

Låter Vi hade tid stå på repeat, lite som jag låter allt annat gå om och om igen.
Kan inte låta bli att fundera på vad som håller mig kvar, men inser direkt att jag ställer mig frågor som är alldeles självklara.
Feber och en kniv innanför bröstkorgen; hårda slag mellan revbenen.

Ibland vaknar jag med skärsår vid hjärtat.

Ta för dig,
hjärtat är ditt att behålla och mitt

att förglömma.

Ibland känns min idiotiska tanke om evig kärlek avlägsen, men jag tror att man kan älska någon så att hjärtat brister. Vi försöker alltid att rädda oss själva, utnyttjar varje andetag för att överleva. Men vi har nog aldrig besuttit makten över emotionen och

ibland får jag för mig att du ser rakt in i mig.