Kom till mig nu hurricane
Kanske har kylan flyttat in under kläderna, eller så stiger det en plötslig feber i min kropp. För jag känner mig så otroligt varm trots att mina tänder hackar mot varandra. Kanske tempraturen är ostabil. Kanske är det den plötsliga tomheten som försöker frysa ner mig.
Men jag vägrar tomheten. Jag vägrar så hårt att en förtvivlan växer. Men vad spelar det egentligen för någon roll hur jag känner mig. Vad gör det att jag känner mig frusen. Hur skulle min förtvivlan få mig att andas jämna andetag igen. Hur kunde allting bli såhär.
Kom till mig. Jag kom och vill inte gå. Min kärlek räcker till oändligheten och tillbaka. Det är nog det enda jag aldrig någonsin har tvivlat på. Till oändligheten och tillbaka, igen och igen. Kanske det inte räcker. Kanske är jag ensam nu.
Kom till mig. Kom till mig nu. Jag vägrar hårda slag mot mitt hjärta igen. Vägrar totalt.
Kommentarer
Trackback
