Our own pretty ways

Vad är vi rädda för egentligen. Vad är du rädd för.
Att allting ska sluta trasigt.
Men hur kan det sluta trasigt när det bästa som finns är att dela luften.

Det är små delar som skapar något stort. Vi kan bli något stort. Vi två.
Varje liten del som när; jag studerar dina händer.

Andas in doften från varje hårstrå.
Lägger huvudet på axeln och pratar om ingenting.
Fantiserar om framtiden och flyger iväg.
Samlar tårarna i halsgropen.
Stryker över den nakna ryggraden.
Gör kyla till värme.

Var inte rädd. Det är starka delar. Det går inte att att värme blir trasigt, det går inte att ta sönder fantasier. Det går bara att göra det verkligt. Om och om igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0