.

Ett utkast från 091204;


Hjärtat har aldrig varit i bättre balans förut trots att du är hundratuseltals mil härifrån,
känslorna letar febrilt efter vad som saknas. Efter dig.
Det går inte att beskriva saknad och få det rätt.

Men..

Varje ord smeker mina läppar.
Fantiserar om beröring.

Ibland känns du så nära trots att det inte går att känna hud mot hud,
hjärta mot hjärta,
puls mot puls.

Hundratusentals mil.

Jag älskar och jag vill aldrig sluta.
Att sluta vore inte korrekt,
säger jag att det går så ljuger jag.

Jag har aldrig älskar så mycket som nu.

Hundratusentals mil och hjärtat bankar hårdare i min bröstkorg,
berör mig och känn mina läppar.

Jag väntar dig. Då, nu och framåt.