.

Har suttit och tittat på fina färjor. Det jag högst av allt önskar just nu är att få sätta min fot på en av dem, andas och njuta av varje sekund, varje ögonblick. Det är en dröm jag drömt om så länge nu. Och det pirrar i hela kroppen varje gång jag drömmer. Men bara jag har de där fina höftbenen, den nakna ryggraden som varje gång följer med i mina drömmar. Precis så, då hade jag nog kunnat säga att jag är lycklig och verkligen menat det, för första gången i hela mitt liv.
Ja, det hade jag nog.

Har precis avslutat en konversation med Bea, fått lite uppdatering om hur hon har det i Italien. Det verkar som att allting går fint och hon trivs. Ja, hon berättade att hon är lycklig, och det glädje mig så djupt in i hjärtat.
Det känns lättare att sakna henne när hon berättar såna saker. Dock trodde jag inte att denna korta tid hon varit borta skulle kännas som en evighet. Hur kommer inte nio månader att kännas då? Men, kan samtidigt inte vara självisk och säga så. Är hon lycklig så är jag lycklig med henne, helt enkelt.
Men kan ändå inte låta bli att ägna henne flera tankar varje dag, och fälla några tårar av saknad och längtan efter henne. Det får du räkna med, gull!

Jag och minusgraderna saknar dig! Puss.

Eftersom flytten närmar sig och att jag snart fyller år så har jag suttit och kikat på lite saker som önskas och uppskattas. En liten önskelista sådär, mitt i allt:

 


Lite inredningsprylar, pengar, Cash självbiografi och slutligen, en kryssning.
Detta är vad jag kan komma på just nu som önskas och skulle uppskattas. Fortsättning följer...

Ni vet när allting förändras utan att egentligen förändras alls? När det som är runt omkring byter skepnad medan man själv står kvar på samma ställe med ett hjärta som slår lika hårda slag som det alltid har gjort, och en puls som pulserar som den jämt gör? När det känns som att man förlorar utan att veta varför?

Sådan var gårdagen, och dagen innan. Idag har jag tröttnat på att förlora.

Nu har jag bestämt mig, blommorna får vänta.
Denna ska tatueras in den 24/11 i nacken istället. Punkt.

Vaknade för en timme sen, relativt utvilad efter tolv timmars sömn. Ja, tro det eller ej men jag somnade faktiskt mellan nio-tio tiden igår. Och jag lyckades att inte vakna någon gång under natten. Alla dessa timmars sömn behövdes. Kanske börjar jag hitta formen igen.

Igår så skulle jag egentligen jobba, men de ringde och sa att jag inte behövde komma in för att det var så lugnt. Istället ska jag jobba ett dubbelpass på fredag, så det förloras inga timmar här inte. Skönt.
Så det blev en längre promenad och sedan bakades det, och det blev hemskt lyckat faktiskt. Så när jag och mamma hade fikat så skulle jag bara lägga mig ner för att vila min axel som fått för sig att göra så himla ont nu på sistone, och det var någonstans där jag somnade. Omedvetet, hängde inte alls med att jag överhuvudtaget var trött. Men så kan det gå, och det var nog lika bra.

Nu ska jag ta och äta någonting, sen blir det nog att trotsa kylan och ta en lång promenad.
Vad som händer ikväll återstår att se. Jag vill ha sällskap. Puss.

(nio dagar kvar nu!)

Jag måste bara, så ni förstår varför jag är som jag är.


Jag kom nyss hem efter att ha varit ute med hunden:

Mamma: Gick det bra?
Jag: Ja, dock träffade vi på en ekorre som sprang i diket
Mamma: Aha, hur reagerade Kiro?
Jag: Nja, han hoppade till lite när han upptäckte den
Mamma: Aw, blev du rädd för kissen.. (tittar på Kiro)
Jag: Ehm...va..
Mamma: Haren...
Jag: Men..
Mamma: Igelkotten...
Jag: Mamma, ekorren...ekorren...

´sara säger:
joo men du står väl i akassan?

emely säger:
Nja, inte bara
igår stod jag i driven
det varierar

´sara säger:
hahah men i A kassan

emely säger:
HAHAHAHAHA jahaa

...........

Typiskt.

Jag kom på mig själv med att undra för ett ögonblick,
Om du var på väg hit, eller härifrån.

Jag kom på mig själv att undra för ett ögonblick,
Vad kommer att hända när bitarna faller isär igen

Jag kom på mig själv att undra för ett ögonblick,
Vart tog du vägen?

If you say that you’re the One
How come you always bring me down?
How come you always bring me down
if you say that you’re the One

and: if I’m always on your mind
how come you’ve been so hard to find?
how come you’ve been so hard to find
if I’m always on your mind

you left me looking like a fool, boy
you left me yearning for your love
thought about leaving just to let you know that I am not for granted
guess I am for granted

and when night has turned to day,
I’ll never leave you anyway
I’ll never leave you anyway
when the night has turned to day

you left me looking like a fool, boy
you left me yearning for your love
thought about leaving just to let you know that I am not for granted
guess I am for granted
guess I am for granted

if I’m always on your mind
how come you’ve been so hard to find?
how come you’ve been so hard to find
if I’m always on your mind

Hello Saferide - Always on my mind

Just idag är denna finast, utan tvekan.

Fyra av mina finaste ögonblick.
Där jag har dansat mig trött, gråtit av smärta och haft lyckrus i hela kroppen.


2006
(Denna afton dansade jag runt i en tröja där det stod "Jag tror inte på gud, jag tror på Håkan" som en pojke med hatt och lockigt hår gav mig.
och det kändes som att jag skulle dansa mig igenom hela livet.)

2006
(Hittade ingen video från denna fina kväll. 19/8
Det var den sommaren han stal mitt hjärta.)


2007
(Denna kyliga november kväll föll jag handlöst, tårarna rann från den stunden han klev upp på scen,
fram tills jag la mig i sängen efteråt och slutligen somnade. Det var den tiden mitt hjärta ett öppet sår och varje ord kändes som salt.)

2008
(Där stod jag, längst fram, men denna gång dansade jag inte.
Benen vek sig istället, jag höll fast i staketet samtidigt som tårarna rann. Men det var av glädje.
För allting var så himla fint, just då.)

På morgonen blev jag väckt av att katten hoppad upp i sängen och började tugga på mitt hår, hunden satt nedanför sängen och slickade på min hand och la huvudet på kanten och tittade på mig med sina bruna ögon. Antar att de tyckte det var dags för mig att stiga upp, på riktigt.
Men när jag väl steg upp så var det tomt och tyst i hela huset, så vi kröp ihop i sängen alla tre istället och tittade på film. Ibland är det fint att känna sig mindre ensam bara, om det så är med en sträv tunga, vassa klor och bruna puppyeyes. Men de är mjuka och får mig att dra på munnen.

Har så svårt att sova när jag känner mig lite trasig, lite lost.
Och vissa ord gör sådär extra ont. Så är det bara.
Just nu.

Jag upprepar ett löjligt, gammalt mantra

Ibland längtar jag mig bort, jag kommer på mig själv när jag sitter och tänker på staden som inte ska - känna någon sorg. Många mil härifrån, kanske går det att andas lättare då.
Där man inte känner till några vittnen, några offer, några gärningar. De stannar här, den plats man alltid vetat att de vilat på. Gömt sig på.

Kanske går det att kalla för Skottskador.


Ibland är det fint, ibland är det fult. Men mellan är det tomt.
Något saknas, kanske är det nya vyer.
Eller så har det förflutna tjuvat den biten, tillsammans med verkligheten.





Jag letar ständigt efter någonting som består, och någonstans inom mig brister det när jag inser att allt kan gå förlorat.
Det känns alltid bättre att förneka sina försluster.
 Men det kan jag inte, lika lite som jag kan säga att jag är ärlig nu när jag säger att jag inte känner någonting alls.

Det enda som jag har är lösa spekulationer som inte får fäste någonstans.

Ibland börjar jag tvivla vad jag egentligen lyssnar på.
Men just nu dansar jag runt och skriker att jag ska slåss. Galet.

Har inte direkt haft tid att uppdatera någonting denna helg, från fredag tills nästan nyss har jag varit på andra vägar inne i staden. Jag har umgåtts och jobbat, jobbat och umgåtts.
Då jag inte har jobbat har det pendlats mellan en varm famn, entourage tittande hos Tony och att sova i en kall och tyst lägenhet förutom de höga ljuden utanför som det är en lördags natt.

Nu har jag landat hemma hos mamma och pappa igen, borta från staden och alla ljuden.

Till veckan så jobbar jag tisdag, sen ska det även hämtas ut ett pass på polisstationen och slutligen har jag fått i uppdrag att klippa Tony. Annars vet jag inte alls. Det var nog allt.


Justja, tolv dagar kvar tills nycklarna till lägenheten ligger i min hand. Puss!