Det låter så fint under skorna när man går på snö.
Dagen har spenderats som så att jag har varit ute på promenad och tagit vara på snön som har kommit. Det låter så fint under skorna när man går på snö. Annars har jag tagit ett långt bad, sett film och haft urtråkigt. Bakat lite har jag också hunnit med.
Imorgon återvänder dock min kära syster från Rosvik, då blir det mindre ensamt.
Mer var det nog inte. Puss.
Imorgon återvänder dock min kära syster från Rosvik, då blir det mindre ensamt.
Mer var det nog inte. Puss.
Save tonight
Sitter och lyssnar på Stand by me och Save tonight som spelades flitigt under studentkvällen.
Det var en sån himla fin kväll.
Och jag är tjatig och lägger upp samma bilder om och om igen. Men jag kan inte låta bli.
Någon dag ska jag ta och klippa och klistra ihop ett album med alla betydelsefulla personer och ögonblick som kretsat i mitt liv.
Det var en sån himla fin kväll.
Och jag är tjatig och lägger upp samma bilder om och om igen. Men jag kan inte låta bli.
Någon dag ska jag ta och klippa och klistra ihop ett album med alla betydelsefulla personer och ögonblick som kretsat i mitt liv.
Tiderna har förändrats
Har spenderat en fin kväll med Beatrice och Sofie. Puss!
Annars har jag roat mig att kika igenom ännu en mapp med gamla bilder. Det är som att riva upp gamla sår trots att de gör mig glad på samma gång. Men ibland är det farligt att gräva i det som varit. Fast jag har lärt mig att blicka framåt och insett att det inte går att att ändra på det som var förr.
Tänkte ta och dela med mig av ett antal bilder här, från både förr och nyare tider. Bara för att.
Om det inte roar dig så kan du lika gärna klicka över till någon annan sida nu, för jag är med på större delen av bilderna. Okej? Fint. Ni andra som väljer att titta kan jag här med bjuda till skratt.
Fina Simson.
Jag & syster på partaj i Arvidsjaur.
Trästockfestivalen -08
Var och såg Winnerbäck -07
Sanna & jag på studenten. Hon är saknad sen hon flyttade till Uppsala.
En studentfest att minnas. (Ja,det ser ut som att jag håller mig på bröstet.)
Min första ponny. Det blev ett hjärtslitande farväl.
Kort hår, och umgicks med Jenny dag ut och dag in.
Jag blev kär i en häst.
Och kärleken blev besvarad. Han blev min.
Jag grät många tårar under denna period.
Fina Petter. I walk beside you, det är så fortfarande.
Jag började lyssna på Ramones och trodde på bättre tider.
Åkte till Italien. Besökte Venedig.
Under svåra tider hjälpte min springare mig att finna krafter igen.
Jag lämnade tre år av glädje och smärta bakom mig.
Jag räddade henne och blev ägare till världens finaste katt.
Fotade fina människor till projektarbetet.
Tappade kontrollen över mitt hår.
Detta var längesen. Men det värmer fortfarande lika mycket nu som då. Trots att tiderna har förändrats.
2007.
Fjorton år och jag dansade runt i stallkläder för jämnan.
Äsch, nu orkar jag inte lägga upp mer. Även om jag har tusentals kvar, kanske gör det imorgon.
Ska fortsätta och sjunga med till låten som gått på repeat en bra stund nu. Den gör mig så himla glad.
Jag saknar och saknar. Puss.
Annars har jag roat mig att kika igenom ännu en mapp med gamla bilder. Det är som att riva upp gamla sår trots att de gör mig glad på samma gång. Men ibland är det farligt att gräva i det som varit. Fast jag har lärt mig att blicka framåt och insett att det inte går att att ändra på det som var förr.
Tänkte ta och dela med mig av ett antal bilder här, från både förr och nyare tider. Bara för att.
Om det inte roar dig så kan du lika gärna klicka över till någon annan sida nu, för jag är med på större delen av bilderna. Okej? Fint. Ni andra som väljer att titta kan jag här med bjuda till skratt.
Fina Simson.
Jag & syster på partaj i Arvidsjaur.
Trästockfestivalen -08
Var och såg Winnerbäck -07
Sanna & jag på studenten. Hon är saknad sen hon flyttade till Uppsala.
En studentfest att minnas. (Ja,det ser ut som att jag håller mig på bröstet.)
Min första ponny. Det blev ett hjärtslitande farväl.
Kort hår, och umgicks med Jenny dag ut och dag in.
Jag blev kär i en häst.
Och kärleken blev besvarad. Han blev min.
Jag grät många tårar under denna period.
Fina Petter. I walk beside you, det är så fortfarande.
Jag började lyssna på Ramones och trodde på bättre tider.
Åkte till Italien. Besökte Venedig.
Under svåra tider hjälpte min springare mig att finna krafter igen.
Jag lämnade tre år av glädje och smärta bakom mig.
Jag räddade henne och blev ägare till världens finaste katt.
Fotade fina människor till projektarbetet.
Tappade kontrollen över mitt hår.
Detta var längesen. Men det värmer fortfarande lika mycket nu som då. Trots att tiderna har förändrats.
2007.
Fjorton år och jag dansade runt i stallkläder för jämnan.
Äsch, nu orkar jag inte lägga upp mer. Även om jag har tusentals kvar, kanske gör det imorgon.
Ska fortsätta och sjunga med till låten som gått på repeat en bra stund nu. Den gör mig så himla glad.
Jag saknar och saknar. Puss.
Vi hade åtminstone himla roligt, fina SP3D
Jag blir så glad i magen när jag tittar på denna. Saknar min fina klass, fina studenten.
(Amanda filmade hela studentveckan)
Men detta är bara trailern, väntar ivrigt på att hela filmen ska bli färdig. Puss!
(Amanda filmade hela studentveckan)
Men detta är bara trailern, väntar ivrigt på att hela filmen ska bli färdig. Puss!
now say you're a bird too
Söndagen fick en väldigt fin start och ett väldigt fint avslut. Även om saknad sakta kryper omkring inom mig så har den sällskap av tusentals fina känslor på samma gång. Jag har nog inte riktigt insett än hur jag kan känna mig såhär,det var evigheter sen men ändå så nära. Jag är glad och tacksam, känner mig uppskattad och fin. Mitt liv har blivit någonting fint, tack vare en del som jag aldrig mer vill förlora igen. Någonsin.
Jag har fått världens finaste överraskning, det finaste jag fått. Tack.
Just nu ligger jag och ser på The Notebook som är en av mina absoluta favorit filmer.
De finner varandra, de tappar varandra, de finner varandra igen.
Imorgon ska jag umgås med Bea och Sofie, mina två hjärtan. Det kommer bli mysigt.
Nu ska jag återgå till filmen. Puss!
Jag har fått världens finaste överraskning, det finaste jag fått. Tack.
Just nu ligger jag och ser på The Notebook som är en av mina absoluta favorit filmer.
De finner varandra, de tappar varandra, de finner varandra igen.
Imorgon ska jag umgås med Bea och Sofie, mina två hjärtan. Det kommer bli mysigt.
Nu ska jag återgå till filmen. Puss!
say I'm a bird
you're a bird
now say you're a bird too
if you're a bird I'm a bird
you're a bird
now say you're a bird too
if you're a bird I'm a bird
Några favoriter
Glädjerus
Innan jag lägger mig tänkte jag bara berätta att..
- Jag har världens finaste vänner.
- Jag har världens finaste vänner.
War is over
Glömde att berätta att tatueringen blev bättre än väntat. Jag är förmodligen världens nöjdaste tjej. Det blev att boka en tid igen, så den 4 mars ligger man under nålen igen. Jag längtar.
Nu ska jag ta och laga lite mat samtidigt som jag sakta men säkert lyssnar på lite julmusik, känns som att det är dags nu. Imorgon blir det förmodligen att ta tag i julstöket här hemma och få det lite fint. Sen ska jag försöka vila lite eftersom det tydligen blev att jag ska jobba natt inatt. Puss.
Dessa är nog mina farvoriter under jultider.
Nu ska jag ta och laga lite mat samtidigt som jag sakta men säkert lyssnar på lite julmusik, känns som att det är dags nu. Imorgon blir det förmodligen att ta tag i julstöket här hemma och få det lite fint. Sen ska jag försöka vila lite eftersom det tydligen blev att jag ska jobba natt inatt. Puss.
Dessa är nog mina farvoriter under jultider.
Om en bussresa och spekuleringar
Ibland tycker jag det är fint att åka buss lite längre sträckor. Som i tisdags när jag åkte till Petter tidigt på morgonen.
Trots att The beatles sjöng ticket to ride och jag läste Johnny Cash självbiografi så kunde jag inte låta bli att ta stänga av musiken ibland, slå igen boken för en stund. Bara för att reflektera och spekulera en stund.
Till en början åkte jag helt själv i bussen och det gick inte att undvika hur busschaförren gnuggade sömnen ur ögonen, kanske hade han haft en jobbig natt, kanske hade han försovit sig lite. Eller så var han inte helt vaken helt enkelt. Det var nog säkrast att ta på sig säkerhetsbältet även om han fokuserade på vägen.
Efter en stund steg det på en äldre herre som doftade tobak. Det fyllde hela bussen precis som den finska brytningen som gjorde orden väldigt oförståeliga. Jag försökte innerligt urskilja vad han sa medans busschaffören nickade förståeligt på huvudet och verkade förstå varje ord. Han kanske var van, för den gamla pratade under hela färden.
När bussen stannade igen så steg det på två gamla damer, och det märktes direkt att uttrycket "gammal vänskap rostar aldrig" har en mening. Efter att lyssnat en stund så märktes det att de haft varandra under livets gång. De pratade om gamla minnen från sin ungdom och fnittrade sådär hysteriskt som om de vore fjorton år igen. Det var nästan som om jag också ville fnittra. Men sedan började de prata om den senaste syjuntan och att den ena damens läkare var sjukskriven, vilket hon tyckte var väldigt tråkigt. Då kom åldern ikapp igen.
Och han med den finska brytningen slängde in några passande ord ibland. Jag tror han försökte charma en av damerna och det slog mig att han är nog väldigt ensam.
Mitt ute i ingenstans stannade bussen vid två olika hus, på två olika platser. Och jag antar att det var två skolbarn som klev på.
Den ena kollade med en ledsam blick mot huset han stått utanför innan bussen kom. Jag antog att det var där han bodde eftersom det inte var något annat hus i sikte. Jag tänkte att han kanske hade haft en jobbig morgon. Han slöt sina ögon och det tog inte länge innan drömmarna började leka bakom ögonlocken. Kanske var han bara trött. Den sista som steg på mitt ute i ingenstans var en pojke som verkade vara kring femton år. Han bar hatt och hade ett gitarrfodral på ryggen. Jag kunde direkt höra att det var Hendrix som spelades på högsta volym i pojkens hörlurar. Han satt och trummade på sina ben till musiken hela vägen medan han tittade ut genom fönstret. Han verkade vara full av drömmar, som att inget kunde hindra honom.
Vi var sju personer i bussen, en buss som var full av olika liv.
Trots att The beatles sjöng ticket to ride och jag läste Johnny Cash självbiografi så kunde jag inte låta bli att ta stänga av musiken ibland, slå igen boken för en stund. Bara för att reflektera och spekulera en stund.
Till en början åkte jag helt själv i bussen och det gick inte att undvika hur busschaförren gnuggade sömnen ur ögonen, kanske hade han haft en jobbig natt, kanske hade han försovit sig lite. Eller så var han inte helt vaken helt enkelt. Det var nog säkrast att ta på sig säkerhetsbältet även om han fokuserade på vägen.
Efter en stund steg det på en äldre herre som doftade tobak. Det fyllde hela bussen precis som den finska brytningen som gjorde orden väldigt oförståeliga. Jag försökte innerligt urskilja vad han sa medans busschaffören nickade förståeligt på huvudet och verkade förstå varje ord. Han kanske var van, för den gamla pratade under hela färden.
När bussen stannade igen så steg det på två gamla damer, och det märktes direkt att uttrycket "gammal vänskap rostar aldrig" har en mening. Efter att lyssnat en stund så märktes det att de haft varandra under livets gång. De pratade om gamla minnen från sin ungdom och fnittrade sådär hysteriskt som om de vore fjorton år igen. Det var nästan som om jag också ville fnittra. Men sedan började de prata om den senaste syjuntan och att den ena damens läkare var sjukskriven, vilket hon tyckte var väldigt tråkigt. Då kom åldern ikapp igen.
Och han med den finska brytningen slängde in några passande ord ibland. Jag tror han försökte charma en av damerna och det slog mig att han är nog väldigt ensam.
Mitt ute i ingenstans stannade bussen vid två olika hus, på två olika platser. Och jag antar att det var två skolbarn som klev på.
Den ena kollade med en ledsam blick mot huset han stått utanför innan bussen kom. Jag antog att det var där han bodde eftersom det inte var något annat hus i sikte. Jag tänkte att han kanske hade haft en jobbig morgon. Han slöt sina ögon och det tog inte länge innan drömmarna började leka bakom ögonlocken. Kanske var han bara trött. Den sista som steg på mitt ute i ingenstans var en pojke som verkade vara kring femton år. Han bar hatt och hade ett gitarrfodral på ryggen. Jag kunde direkt höra att det var Hendrix som spelades på högsta volym i pojkens hörlurar. Han satt och trummade på sina ben till musiken hela vägen medan han tittade ut genom fönstret. Han verkade vara full av drömmar, som att inget kunde hindra honom.
Vi var sju personer i bussen, en buss som var full av olika liv.
Lite bläck under huden, lite glädje i kroppen
Egentligen skulle jag ha sovit för längesen, men det är så himla svårt.
Ikväll beror det nog inte på att jag känner mig trasig eller splittrad. Jag känner mig nog rätt okej.
Jag tror det beror på att jag är så förväntansfull inför imorgon (läs: idag), då är det dags för tatuering nummer två. Men mest är jag glad och längtar efter att träffa och spendera den bästa tiden med Petter. Vi ses inte ofta, men varje gång vi gör det så är det som att vi aldrig har varit ifrån varandra. Förutom att vi har massor att ta igen. Det är nog bland det bästa jag vet. Ja, det är det nog.
Så nu vet ni det. Hela tisdagen kommer spenderas i en tatueringsstudio och jag kommer vara glad. Återstår att se när jag återvänder till staden. Och där hoppas jag att världen vill mig väl. Puss.
Ikväll beror det nog inte på att jag känner mig trasig eller splittrad. Jag känner mig nog rätt okej.
Jag tror det beror på att jag är så förväntansfull inför imorgon (läs: idag), då är det dags för tatuering nummer två. Men mest är jag glad och längtar efter att träffa och spendera den bästa tiden med Petter. Vi ses inte ofta, men varje gång vi gör det så är det som att vi aldrig har varit ifrån varandra. Förutom att vi har massor att ta igen. Det är nog bland det bästa jag vet. Ja, det är det nog.
Så nu vet ni det. Hela tisdagen kommer spenderas i en tatueringsstudio och jag kommer vara glad. Återstår att se när jag återvänder till staden. Och där hoppas jag att världen vill mig väl. Puss.
Bring it on home to me
En favorit.
Jag hör nog inte hemma här, i mig själv.
Samtidigt som regnet slår i fönstret med hårda slag så studerar jag min hud. När jag blundar ser jag blåmärken överallt, men när jag tittar är de osynliga. Jag blundar igen och stryker fingrarna över min ömma hud. Händelser går på repeat i min hjärna och precis när huvudet är påväg att explodera så öppnar jag ögonen och det är osynligt igen.
Om jag studerar riktigt noga finns där märken som säger att min kropp är övertagen, och jag bråkar med tanken att jag inte hör hemma här, i mig själv.
Det finns stunder då jag knyter handen så den blir vit, trycker in naglarna i armen av oro, att någon ska se det jag ser när jag blundar. Men samtidigt vill jag att alla ska se att världen inte är så jävla perfekt som den vill se ut att vara.
Ibland är det bara lite enklare att skylla på hela världen.
När jag egentligen anklagar jag mig själv när jag blundar och stryker med fingrarna över min ömma hud.
Om jag studerar riktigt noga finns där märken som säger att min kropp är övertagen, och jag bråkar med tanken att jag inte hör hemma här, i mig själv.
Det finns stunder då jag knyter handen så den blir vit, trycker in naglarna i armen av oro, att någon ska se det jag ser när jag blundar. Men samtidigt vill jag att alla ska se att världen inte är så jävla perfekt som den vill se ut att vara.
Ibland är det bara lite enklare att skylla på hela världen.
När jag egentligen anklagar jag mig själv när jag blundar och stryker med fingrarna över min ömma hud.
Åren bara passerar
Åren bara passerar.
men ett hjärta kan ju faktiskt inte höra.
Ibland blir jag påmind om de gånger då ärlighet inte tog mig längst. Det finns så mycket jag vill säga men ibland är det bättre att inte säga någonting alls. Men vem vill egentligen leva i någon slags förnekelse?
Jag orkar knappt fundera på vad jag själv menar längre...
tankarna gör ingenting rättvist..
Det finns nätter då jag saknar att stryka fingrarna över blottade nyckelben, vara vaken för att se drömmarna leka bakom ögonlocken.
Dela tystnaden när trafiken utanför är i strid.
När det snöar tänker jag på hur snöflingorna föll framför oss och våra andetag. Vinter är vackert, visst var det så vi sa...
nu står jag ensam när det snöar..
Det finns nätter så jag inte tänker alls. Kopplar bort minsta detalj, varje minne, varje sekund. Men det är väl så det alltid har varit. Första fotografiet, våra fötter bredvid varandra, det är väl så det alltid har varit. Smutsiga och trasiga, men sida vid sida.
Vissa nätter lyckas jag förneka, men nu är mitt hjärta töntigare än på länge.
- Sluta slå så förbannat hårt vill jag skrika..
men ett hjärta kan ju faktiskt inte höra.
Jag orkar knappt fundera på vad jag själv menar längre...
tankarna gör ingenting rättvist..
Det finns nätter då jag saknar att stryka fingrarna över blottade nyckelben, vara vaken för att se drömmarna leka bakom ögonlocken.
Dela tystnaden när trafiken utanför är i strid.
När det snöar tänker jag på hur snöflingorna föll framför oss och våra andetag. Vinter är vackert, visst var det så vi sa...
nu står jag ensam när det snöar..
Det finns nätter så jag inte tänker alls. Kopplar bort minsta detalj, varje minne, varje sekund. Men det är väl så det alltid har varit. Första fotografiet, våra fötter bredvid varandra, det är väl så det alltid har varit. Smutsiga och trasiga, men sida vid sida.
Vissa nätter lyckas jag förneka, men nu är mitt hjärta töntigare än på länge.
- Sluta slå så förbannat hårt vill jag skrika..
men ett hjärta kan ju faktiskt inte höra.
Bubble toes
Denna dag har spenderats på bästa sätt. Eller ja, den har varit helt okej.
Började med att jag var och handlade en hel del mat, så nu får det ändå räcka ett tag. Känner att ekonomin inte är fullt så stabil som jag vill. Sedan kom farmor och familjen hit och firade min födelsedag två dagar senare. Presenter och fika, himla nöjd.
Sen var det dags för smygpremiären för New Moon som faktiskt var helt okej. Har dock svårt för att få något begrepp om den, men den var inte dålig men inte förvånadsvärt bra heller. Så att, helt okej bara.
Men varje gång Jacob dök upp under filmens gång kunde jag inte sluta förundras över hur otroligt lika han och Petter är. Det är faktiskt galet. Och jag blev så glad varje gång samtidigt som ett sting av saknad kröp under skinnet.
Jag saknar min finaste vän, det gör jag verkligen. Som om ni inte redan visste det.
Petter, kika dig i spegeln en sväng och jämför. Det finns likheter. Inga dåliga heller, såklart. (Förlåt för den fula handstilen, jag fungerar inte med paint. Men det står, *ansikte,ögon och tänder)
Nåja, saknad så jag vill avlida. Men vi ses om fem dagar och då ska vi tatuera oss. Spendera tid på bästa sätt som vi alltid gör. Puss.
Imorgon är det helg och den ska fördrivas med att jobba, umgås och försöka ha lite egentid för en gångs skull. Bada badkar och liksom, bara vara. Jag tror den kommer bli bra, det tror jag verkligen.
Började med att jag var och handlade en hel del mat, så nu får det ändå räcka ett tag. Känner att ekonomin inte är fullt så stabil som jag vill. Sedan kom farmor och familjen hit och firade min födelsedag två dagar senare. Presenter och fika, himla nöjd.
Sen var det dags för smygpremiären för New Moon som faktiskt var helt okej. Har dock svårt för att få något begrepp om den, men den var inte dålig men inte förvånadsvärt bra heller. Så att, helt okej bara.
Men varje gång Jacob dök upp under filmens gång kunde jag inte sluta förundras över hur otroligt lika han och Petter är. Det är faktiskt galet. Och jag blev så glad varje gång samtidigt som ett sting av saknad kröp under skinnet.
Jag saknar min finaste vän, det gör jag verkligen. Som om ni inte redan visste det.
Petter, kika dig i spegeln en sväng och jämför. Det finns likheter. Inga dåliga heller, såklart. (Förlåt för den fula handstilen, jag fungerar inte med paint. Men det står, *ansikte,ögon och tänder)
Nåja, saknad så jag vill avlida. Men vi ses om fem dagar och då ska vi tatuera oss. Spendera tid på bästa sätt som vi alltid gör. Puss.
Imorgon är det helg och den ska fördrivas med att jobba, umgås och försöka ha lite egentid för en gångs skull. Bada badkar och liksom, bara vara. Jag tror den kommer bli bra, det tror jag verkligen.
Men jag är det, dum i huvudet.
Jag erkänner att uppdateringen har varit sämst den senaste tiden, men mina tankar har varit på helt andra vyer och det kändes som om jag skulle skriva under den perioden så skulle det bara bli dramatiskt. Dessutom har tiden rusat förbi utan att jag egentligen har gjort någonting.
Den senaste veckan känns mest som en dimma och när dimman börjar avlägsna sig så vill jag helst av allt krypa ihop i ett hörn och klösa sönder väggarna. Precis så.
Jag tror det är första gången jag ärligt kan säga att såhär kluven har jag aldrig varit eller varit så handlingsfattig.
Någonting som jag haft viljan för i flera år, någonting jag velat säga under så lång tid kom tillslut fram efter så lång tid, men inte från mig. Det gjorde mig stum, glad och rädd på samma gång.
Stum för att orden jag haft på tungen så länge kom från någon annans läppar, glad för att jag egentligen också vill men samtidigt så rädd för att allting skulle bli trasigt. Igen och igen.
Jag vet inte riktigt hur jag skulle klara av det, om det blev trasigt alltså. Samtidigt känner jag mig dum i huvudet som inte ens försöker.
Men jag är det, dum i huvudet.
Och tätt inpå inträffade en mindre rolig situation och utöver min redan kluvna del så skapades oro, smärta och förvirring. Som om jag inte redan var nog förvirrad. Hur som helst så utlöste det ett breakdown som fick mig att avskärma mig från omvärlden en stund. Ber om ursäkt för det, men det kändes som en nödutgång för att kunna ta andetag igen.
Har ingen aning om vart jag egentligen vill komma, men jag är splittrad åt olika håll och jag är rädd för att saker och ting uppfattas fel för att jag är ett enda stort fel som egentligen bara vill väl.
Den senaste veckan känns mest som en dimma och när dimman börjar avlägsna sig så vill jag helst av allt krypa ihop i ett hörn och klösa sönder väggarna. Precis så.
Jag tror det är första gången jag ärligt kan säga att såhär kluven har jag aldrig varit eller varit så handlingsfattig.
Någonting som jag haft viljan för i flera år, någonting jag velat säga under så lång tid kom tillslut fram efter så lång tid, men inte från mig. Det gjorde mig stum, glad och rädd på samma gång.
Stum för att orden jag haft på tungen så länge kom från någon annans läppar, glad för att jag egentligen också vill men samtidigt så rädd för att allting skulle bli trasigt. Igen och igen.
Jag vet inte riktigt hur jag skulle klara av det, om det blev trasigt alltså. Samtidigt känner jag mig dum i huvudet som inte ens försöker.
Men jag är det, dum i huvudet.
Och tätt inpå inträffade en mindre rolig situation och utöver min redan kluvna del så skapades oro, smärta och förvirring. Som om jag inte redan var nog förvirrad. Hur som helst så utlöste det ett breakdown som fick mig att avskärma mig från omvärlden en stund. Ber om ursäkt för det, men det kändes som en nödutgång för att kunna ta andetag igen.
Har ingen aning om vart jag egentligen vill komma, men jag är splittrad åt olika håll och jag är rädd för att saker och ting uppfattas fel för att jag är ett enda stort fel som egentligen bara vill väl.
Kanske bäst att börja avrunda här, finner ingen mening med att egentligen skriva allt detta överhuvudtaget.
Det jag egentligen tänkt nämna var att jag fyllde nitton år igår. Sådär. Nu avrundar jag.
Idag är jag avstängd
Gårdagen blev hemskt fin och bandyn var roligare än väntat. Tror det fanns en liten dold talang där ändå om jag får säga så. Hade inte förväntat mig att göra mål eller att jag skulle bli så inne i spelet att mina knän är skrapade och fina nya blåmärken pryder benen. Eller att jag skar mig i fingret. Men det är väl sådant som hör till.
Efteråt fortsattes kvällen med fin form och fina människor. Trots att det mot slutet uppenbarade sig lite saker som gjorde att glädjen försvann och tröttheten kom ikapp så är jag nöjd med kvällen. Men har fortfarande svårt att någon, som är så litet kan få en att vilja avlida en stund. Klurar på det fortfarande men kan inte riktigt förstå.
Idag har jag sovit ut med avstängd telefon vilket resulterade i att jag sov bort halva dagen. Men känner mig fortfarande lika trött och slut som innan. Anar lite träningvärk och en aningen halsont. Inte okej att bli sjuk igen. Så det blir bara soffmys och film ikväll. Största ansträngningen blir att laga middag. Såja.
Var ju trots allt uppe före tuppen igår och tvättade en hel massa kläder, umgicks med mamma en stund, slogs för livet i bandy och förtärde alkohol med fint folk och kom i säng sent.
Så idag är jag avstängd.
(Förövrigt saknar jag min fina katt som spenderar sina dagar hos mamma och pappa. Hade gärna kramat på min fina en stund just nu.)
Tvättstugan och misstaget att spela bandy
Jag dog lite när jag fann denna bild precis. Nio år och hästar tog upp alla mina tankar.
Hur som haver, vaknade av mig själv kvart i sju och kunde omöjligt somna om. Så nu är tvättmaskinen i full gång, duktigt. Dock hade det varit fint med några timmars sömn till eftersom det kommer bli en lång och spännande dag. Först ska jag tvätta fram till tolv, sedan ska mor och far komma hit och sen då ska jag iväg och spela bandy, ja ni hörde rätt. Jag ska spela bandy.
Givetvis är det ingenting seriöst, det blir jag, syster, Tony, Chrille, Kenneth och en till som jag bestämt inte kan komma på vad han heter. Förmodligen kommer det bli väldigt roligt och galet. Jag har nog inte hållt i en bandyklubba sen högstadiet. Men det bjuder jag på, såklart. Antar att det kommer förtäras lite alkhol mellan varven, annars hade jag nog aldrig givit mig in i detta. Kommer bli en bra dag.
Nu ska jag ner till tvättstugan igen och vara duktig. Puss.
With my own two hands
Tragiskt är det rätta ordet när jag kikar lite till höger och inser vad klockan är. Men egentligen bryr jag mig inte så himla hårt just nu, har varit en helfin kväll som fick mig på bra humör. Har spenderat den hemma hos Tony med min syster och Tonys bror, det var tv-spel som gällde hela kvällen. Kom fram till att boxning är min grej, inte hockey. Men utöver det så är det bara fint att vara närvarande varje sekund med dessa människor som ser mig för den jag är och inget annat. Och jag antar att de tycker om mig lika mycket som jag tycker om dom. Jag behöver aldrig skämmas för att vara jag.
Men mest har jag nog att tacka min syster, utan henne skulle jag aldrig stå där jag står idag. Ren kärlek från varje centimeter av mitt hjärta.
Nog om det, nu ska jag krypa ner i sängen. Verkar som att det blir en lång dag imorgon. Puss.
Men mest har jag nog att tacka min syster, utan henne skulle jag aldrig stå där jag står idag. Ren kärlek från varje centimeter av mitt hjärta.
Nog om det, nu ska jag krypa ner i sängen. Verkar som att det blir en lång dag imorgon. Puss.
I'm going to make it a brighter place
With my own two hands
I'm going to make it a safer place
With my own two hands
I'm going to help the human race
With my own two hands
With my own
With my own two hands
I can hold you
With my own two hands
I can comfort you
With my own two hands
But you've got to use
Use your own two hands
Use your own
Än en gång en låt som beskriver och jag, jag bara andas och studerar mina två händer.
Then maybe you'd see the signs
Now I was sitting waiting wishing
That you believed in superstitions
Then maybe you'd see the signs
But Lord knows that this world is cruel
And I ain't the Lord, no I'm just a fool
Learning loving somebody don't make them love you
Must I always be waiting waiting on you?
Must I always be playing playing your fool?
