Tillskottet
Här kommer äntligen en liten bild på mitt senaste tillskott. Trots att den är fotad i smyg av min kära mor, jag sitter konstigt så att den ser sned ut och är lite kapad. Men jag orkar inte göra det ordentligt. Varsågod. 
I'm living the trouble,Just make it simple,And I'll be anything that you want
Omtumlande
Vilken bedrövlig kväll det blev. Nu är jag orolig och förvirrad.
Olösta gåtor och inget rätt svar. Hur kom detta sig. Fan säger jag bara, fan.
Jag vill inte stå kvar på detta omtumlande ställe. Så är det bara.
Det röda huset med vita knutar
Då har man anlänt till det röda huset med vita knutar. Borta från staden och stressen. Rosvik kan vara den finaste platsen att komma till när man behöver koppla av en stund. För några år sedan innan jag flyttade hemifrån så svor jag på att aldrig återvända hit igen. Nästan inte alls hälsa på, för att det här var den tråkigaste platsen jag visste.
Men nu, även om det inte är ofta jag är här, så är det fint att komma hit. Nästan som en liten sagoby, speciellt kring jul.
Hela kroppen börjar varva ner så fort jag stiger in genom dörren och möts av värmen och doften som egentligen alltid kommer vara hemma för mig. Katten som stryker sig efter benen och mitt gamla rum där det är tillåtet att slänga kläder omkring sig.
Räkningar, hyra och klurigheter om vad man ska äta till middag varje dag, de finns liksom inte just nu.
Jag ska baka kakor med mamma och se gamla brusande vhs filmer. Dricka varm choklad och gosa med katten. Ta promenader i byn och lyssna på den tickande klockan i köket. Vara mindre vuxen och mer barn ett tag.
Hur som haver, hade en rätt dålig start på dagen men sedan mötte jag upp mamma. Hon bjöd och spred ett lugn inom mig. Hon vet vad som behövs, helt enkelt. Nu ska det kopplas bort, inga fler dåliga tankar och tråkigheter när jag är här. Punkt.
Nu ska jag sjunga lite för mamma. Puss!
Tack och puss du fina.
Har kilat runt på stan med syster medans snön föll och kinderna blev rosiga för tempen låg på minusgrader. Julbelysning och julstressen var verkligen i full gång i staden. Några julklappar har jag dock inte investerat själv så stressen börjar komma ikapp mig också. Dock så funderar jag på fina saker som kan göras själv och som inte kostar en förmögenhet. Det blir nog så, åtminsone åt mina föräldrar.
Annars så har jag färgat håret och spelat lite tv-spel. Sedan fick jag finbesök som gör mig så otroligt glad varje gång. Jag vill bara viska betydande och meningsfulla ord i örat som egentligen hela världen borde höra. Precis så. Tack och puss du fina.
Nu ska jag dock ta mitt förnuft till fånga och lägga mig. Imorgon ser planerna ut som så att jag nog åker hem till mina föräldrar i Rosvik och spenderar några dagar där. En bit bort från stadsmiljön kan man väl säga. Godnatt!
Stampar i marken men ingen hör
Det har varit bra dagar och jag har liksom hållt mig fast vid en känsla jag inte riktigt förstått mig på
- Men den är fin.
Som jag berättade sist att det är nog första gången jag kan säga att jag är lycklig. Precis så kändes det.
Men ikväll tvingades den känslan bort. Min oro är större än någonsin och mina nerver påminner mig ordentligen om vem jag egentligen är. Jag är den som så fort känner den minsta glädje så förvärras den känslan till motsatt och dubbelt så hårt. Varför det sker har jag ingen förklaring till men det har blivit till en vana.
Det går bara inte att förvänta sig att lyckan ska vara långvarig.
Oron växer starkare och rädslan att förlora greppet känns närmare.
Det är inte ofta jag svär, men ikväll svär jag nog mer än någonsin. Stampar i marken men ingen hör mig.
Jag vet hur mina hjärtslag slår även om det just nu är i otakt. Uppskattning behövs. Så är det bara.
Nu måsta jag sova. Natti.
Det är nog första gången jag säger det;
Feeling good
Om besvikelser och kolsyrat vatten
Dock är jag hemskt trött eftersom sömnen svek mig inatt, men det blir en lugn kväll som ska spenderas framför idol och ja, bra sällskap.
Just nu lyssnar jag på Nina Simone och dricker vatten med kolsyra som smakar konstigt, som om det vore smak utan att det är det. Jag tycker inte om det.
Det var nog allt, jag är så tråkig just nu.
Jag tror inte det är meningen
Kan inte sömnen bara sluta svika mig just ikväll. Jag ber.
Just flip a coin my love, you’ve won
Finast just nu. Dock finns en bättre version med Ane Brun och Nina Kinert på spotify. Måste lyssnas på.
Annars har jag kommit hem från jobbet för en stund sen. Jag är en slut krigare som ska ta en dusch och sedan spendera kvällen med att plinka på gitarren och sjunga lite och sedan spela lite tv-spel.
Allt detta var så himla längesen jag gjorde och jag behöver det.
Tumbleweeds and fireworks
Dans och hårda hjärtslag
Snön föll och vi möttes från varsitt håll och vi snurrade runt på vägen medans våra avtryck blev fler och fler. Det kändes som att vi dansade under gatlyktans sken.
Kanske ljög jag lite när jag sa att kylan spred sig, bara för att du skulle hålla om lite extra.
Jag var egentligen redan varm av närhet.
Natten vi var berusade. Du kom in genom dörren och glädjen slutade i blåmärken.
Men vad gör egentligen lite blåmärken när hjärtat plötsligt börjar bulta hårdare, den natten slutade med att jag sprang efter dig och du tog min hand. Och jag bara följde med dig.
Med frusna fingrar har vi studerat båtar och pratat om livets meningar. Med solsken i ryggen har jag varit den stoltaste människan för en stund, det är jag egentligen varje gång du tar över en scen. Det vet du nog bara inte om.
Inte heller att jag log och tittade ut genom fönstret när du tog min hand i din när vi satt som två unga och nya i baksätet.
Den berusade känslan får fortfarande mitt hjärta att bulta hårdare.
I hörnet på dansgolvet står vi fortfarande som två i mängden men egentligen ensamna för stunden. Avtrycken i snön blir fler när du bjuder upp till dans utan att göra någonting alls.
När du tar min hand i din är jag inte frusen längre. Ber du mig följa med dig så följer jag.
Mina fingrar ska stryka efter ryggraden tills tystnaden kommer ikapp oss båda.
Det är egentligen så det alltid ha varit. Dans och hårda hjärtslag.
Sjunde december
Då vet ni det. Nu ska jag ta och krypa ner i soffan under filten för jag håller bokstavligen på att frysa sönder.
Annars känner jag mest att det bara kan bli onsdag, typ nu på direkten. Puss!
Förlåt för uttjatade bilder. Men jag har ju faktiskt önskat mig en kamera.
Några ting från önskelistan kära mor
Såja, utöver detta så klottrade jag ner en kryssning, diverse tv-spel, en resa/kryssning, några parfymer, presentkort,pengar, munspel, en god hälsa och fred på jorden på min önskelista.
Kändes som att årets lista bara består av dyra och omöjliga saker.
Men önska skulle man ju.
Nu måste jag sova, natti!
Det värmer mitt hjärta.
Det värmer mitt hjärta.
We can kill a lot of time
As I went out one morning
"I beg you, sir," she pleaded
From the corners of her mouth,
"I will secretly accept you
And together we'll fly south."
Femte december
Gruvar mig dock för att min dygnsrythm ska snurra åt fel håll igen efter mitt nattpass imorgon. Men förhoppningsvis ska det inte bli alltför tokigt, ska försöka stiga upp tidigt på söndag och baka pepparkakor, och sedan lägga sig tidigt.
På tal om ingenting så snöar det. När jag gick genom stan så var jag tvungen att stanna upp och andas lite, att se hur staden lyser upp av all julbelysning samtidigt som snön faller är faktiskt helt förtjusande. Ja, nästan magiskt. Speciellt denna tid på dygnet när staden är tyst. Det enda som saknades var en hand att krama.
Om att önska
Men det ska nog gå vägen, grejen är bara att antingen kommer man på ingenting, eller så kommer man på massor med saker och hinner glömma hälften. Det är inte lätt med jul alltså. Men mysig, det är den.
