Så är det med det.

Har jobbat natt inatt och kändes väldigt konstigt att jobba till klockan fyra på en tisdag. Men tydligen festar alla denna dag, och ja, alla verkade verkligen festa. Det var tokigt mycket folk och vi stressade på järnet. Men det gick väldigt bra och det var faktiskt roligt att jobba denna natt.

Utöver så har dagen passerat som så att jag vaknade, halsen gjorde ont och huvudet var tungt och jag trodde verkligen att jag blivit sjuk under natten. Så jag gick och la mig igen. Vaknade upp och kände av samma, men under dagen så gick det till sig. Dock så har jag huvudvärk nu och värk i hela kroppen men tror det beror på allt stressande på jobbet.
Eller så kan det vara från gårdagen då jag sov två timmar, tvättade i TIO timmar och gjorde massor med nytta för att trötta ut mig totalt. Trött blev jag minsann men lyckades ändå inte somna förens tre tiden. Tokigt.

Annars fick jag mig en glad överraskning när finaste Petter plingade på dörren idag. Otroligt roligt att träffa honom om det så bara var en kort stund. Men snart ska han komma och hälsa på igen, och då får han stanna tills jag släpper iväg honom igen. Så är det med det.

Känner att jag borde försöka sova nu men är fortfarande uppstressad så hela jag skakar. Men kanske att det ger med sig när jag lägger mig. Jag hoppas på det.

Men helst hade jag velat sövas av djupa andetag i mitt öra.
Och helst efter det skulle jag vilja ha sommar.



You just fall


Nu börjar staden vakna till liv

Hade tänkt vaka mig natten igenom för att lyckas vända på dygnet. Men klockan fem slog jag igen mina blå på grund utav en dundrande huvudvärk. Men klockan sju steg jag upp igen och släpade mina fötter ner till tvättstugan och satte igång tvättmaskinen. Nu sitter jag och fryser och känner mig halvt vaken. Huvudvärken påminner mig lite svagt då jag rör på huvudet. Får hoppas att den försvinner inom kort istället för att bryta ut igen.

Dagen kommer bestå av tvättning och städning och förhoppningsvis stupar jag i säng tidigt ikväll. Dock kom jag på att jag jobbar natt imorgon så att vända på dygnet med så kort varsel känns en aning onödigt eftersom jag kommer genomgå en sådan vändning igen efter det. Nåja, nu ska jag nog koka lite kaffe och äta frukost.

Annars skulle jag mest vilja åka skridskor någon dag framöver.



Vinkar adjö till gamla tider

Okej. Jag tänkte inte skriva något om året som varit men jag har ingenting bättre för mig vid denna stund. Sova borde jag egentligen göra men är fortfarande uppe i varv efter jobbet. Så här nedan kommer det lite text och lite bilder.


.:2009:.

Året började i dramatik redan på nyårsaftonen men jag siktade framåt. Spenderade många dagar då jag tog skotern till stugan för att känna lugnet. Annars var jag mest skoltrött trots jullovet, men kämpade mig framåt i skolan för att uppnå mina mål. Bodde vid denna tidpunkt på Nygatan.



Jag och min familj bilade ner till Hova för att vara med på min morbrors bröllop.
Hade mycket i huvudet vid denna stund. Jag hade börjat jobba på Max för en månad sen, skolan belastade med prov och uppgifter som var kvar innan studenten. Jag tog en dag i taget helt enkelt. Men det var nog ungefär här jag kände att livet gick åt rätt håll.



Jag nådde mina mål och studenten var här. Efter ett evigt festande i nästan två veckor sprang jag och mina kära klass ut genom Strömbackas dörrar med betygen i handen. Det är en av de finaste dagarna i hela mig liv. Skratt och tårar blandat med hesa stämmor som sjöng - Save tonight hela kvällen.



Jag lämnade Sverige för att besöka Italien. Bodde i det finaste huset La Perla.
Besökte även Venedig som är det häftigaste och finaste jag gjort än så länge. Annars spenderades dagarna på diverse marknader eller på stranden. Om kvällarna satt man ute på balkongen och drack ett glas vin eller två.  Hela resan kan bara beskrivas som obeskrivligt vacker.
Annars flyttade jag från en lägenhet till den andra i hopp om en bättre framtid.





Förutom att min hårfärg fick en förändring så förändrades mitt liv totalt.
Jag bröt upp med den trygghet jag hade och blev hemlös. Tre veckor bodde jag i Beatrices lägenhet undertiden hon var i Italien. Jag umgicks väldigt mycket med Sanna innan hon flyttade till Uppsala. Annars spenderade jag mest dagarna med att sitta i Södra hamn med fint sällskap,kortspel och vin. Om kvällarna fick jag ofta finbesök och det kändes som att livet var påväg framåt igen trots mitt ostabila jag.
Jobbade gjorde jag också som aldrig förr.




Nu blir det många ytliga bilder eftersom jag har brist på både bilder och motivation på de sista månaderna.
Min hårfärg förändrades igen från ljusbrun till röd för att slutligen bli mörkbrunt där jag nu har stannat.
Utöver dessa brutala förändringar så skedde det även sådana i mitt liv. Jag flyttade till Rut efter min vistelse hos Beatrice och där bodde jag lite mer än en månad. Just då kändes det som att livet skulle knäcka mig och ögonen öppnades för människor på både gott och ont.
Jag flyttade hem till Rosvik och trodde att allting var hopplöst. Kände mig som en förlorare.
Hjärtat brast lite av dolda sanningar och jag växte i mig själv.




Jag umgicks så mycket jag kunde med mina systrar och vi for ut och dansade till Movits en afton och livet kändes bra igen. Jag och min ena syster bestämde oss för att flytta ihop. Sagt och gjort. Nu delar vi samma syre på Dörrnäsvägen.
Mina känslor som varit avstängda på grund utav obeteende från större delen av mänskligheten öppnades sakta men säkert upp igen. Saker och ting som egentligen redan varit uppenbara började jag se klarare.
Utöver det så fann jag lyckan i att läsa böcker igen. Nu läser jag en per vecka.
Jag var även och tatuerade mig med min bästa vän.




Många fina fester tillbringades i våran nya bostad och nya kontakter knöts. De knöts lika snabbt som mitt hjärta började knyta sig till en och samma person. De knöts lika snabbt som tiden rann iväg.
Nu är det ett nytt år med många lärdomar från det som var. Jag ska bli en bättre människa och inte tillåta någon att behandla mig illa igen när jag inte förtjänar det.
Det som är lämnat är lämnat. Och det som består är mitt liv.
Men stora kliv framåt välkomnar jag nya tider och vinkar adjö till de gamla.






Bitande kyla

Tjugo minusgrader ute och kallare ska det tydligen bli. Jag måste trotsa kylan och bege mig mot jobbet på två timmar. Vill inte ens tänka på hur kallt det kommer vara att gå hem mot morgonkvisten. Täckbyxor och täckjacka, vantar,mössa och halsduk är ett krav. Funderar vad man mer kan klä på sig för att stänga ute den bitande kylan.
Helst av allt hade jag velat krypa ner under täcket och se mängder av filmer ikväll. Men det får nog bli imorgon, samt städning.

Hur som haver, har inget intressant att förmedla denna gång heller. Funderar på att bege mig mot Rosvik någon dag då jag är ledig. Men det återstår att se hur det blir av den saken. Nu ska jag fördriva tiden innan det är dags att bege sig ut och iväg.



Lite allmänt bara

Då har man jobbat färdigt för denna natt. Tydligen så stängde vi inte förens fyra och så slutar vi inte förens fem men det var så himla lugnt så vi hann förstänga och göra allting klart. Tjugo över fyra stämplade jag ut och fick skjuts hem. Skönt med en sådan natt eftersom kroppen och sinnet inte varit på sin bästa sida idag. Men nu mår jag bra och är återställd så ska strax borsta tänderna och krypa ner i sängen. Imorgon är det jobb hela natten igen. Dock lär det inte vara lika skönt som det var inatt. Strunt samma.


Jag fann mig tre bilder från gårdagen. Och eftersom jag avskyr att vara med på kort så resulterar de flesta bilderna i att jag blundar. "Ser inte jag, ser ingen" ni vet. Nåväl.







Denna gång i frihet.

Detta är dagen när man mår som man förtjänar. Det känns överallt.
Kvällen började fint igår med middag och sällskapsspel. Lite raketer hann också med att skjutas. Tack, det var fint ordnat av värdinnan. Blev dock en tidig kväll för min del när jag sov på tolvslaget. Magkänslan jag haft under dagen tog dock ut sin rätt och jag trodde inte det skulle kännas så hårt. Just nu skulle jag nästan kunna skratta åt det och mig själv för att jag är så dum hela tiden som tar åt mig och grubblar sönder. Det är otroligt hur människor fungerar.

Men nu måste det bli ordning med mitt liv och omgivningen. Jag ska aldrig tillåta detta igen. Någonsin.
Jag är egentligen starkare än vad jag tror och jag avskyr när jag visar mig svag. Men som sagt, aldrig mer.

Allting ligger egentligen i det förflutna så jag tar ett steg framåt nu och lämnar allting bakom mig.
Men det sagt så siktar jag på ett fint år denna gång. Denna gång i frihet.


Happy new year

Tänkte skriva en långt lista över året som har varit men kände att det inte är värt. Detta år har faktiskt bestått av rätt mycket tråkigheter. Jag har förlorat självkänslan gång på gång och tappat förtroendet till många. De bästa upplevelserna under året är väl studenten och resan till Italien. Två saker som är värda att nämnas.

Idag är det nyårsafton och oron gnager i magen. Förra året blev ett fjasko. Och jag hoppas så innerligt att denna afton kan motbevisa de tvivel jag har inom mig. Önskar jag kunde samla alla nära och kära på ett och samma ställe. Och bara vara liksom. Men det går ju inte alls och jag ogillar denna afton mer än någonsin faktiskt.
Men imorgon är det över. Nytt år, nya möjligheter typ.

Så..

Gott nytt år.

Spenderat pengar och redo för ett nytt år

Dagen på stan idag med mamma blev helfin. Jag hittade mig en tröja,ett linne, armband och ringar och klänningen till nyår. Samt lite vin till kvällen. Justja, underkläder och välbehövliga vantar också. Nu känner jag mig lite mer komplett. Sedan bjöd hon mig på mat på Nodo. Har varit mätt fram tills nu i princip.
Efter en lång dag på stan har jag varit helt slut så det blev en lugn kväll med fint sällskap.
Nu måste jag dock skutta i säng för imorgon är det dags för jobb.

Klänningen till nyår. Dock är den svart och den fina rosetten också.

Och linnet jag köpte. Resten av sakerna fann jag inte på bild. Tråkigt.

Nåja, sängen kallar.


Somethings change babe and some never will

Jag har nog aldrig förr blottat min saknad efter dig och det är nog första och sista gången jag gör det nu. Det gör för ont inom mig. Men tankarna kommer alltid ifrågasätta varför du lämnade världen. Känslorna kommer alltid känna saknad. Tiden har passerat och ibland, när jag känner efter som mest så vill jag slå hela världen som är ovetandes. Men oftast vill jag slå mig själv som stänger hela dig inom mig. Även om det är där jag vill att du ska vara, kanske är jag rädd för att dela med mig av dig, dig och alla minnen. Det är våra minnen. När jag tänker efter så hjälpte du mig med mycket. När vi satt som speglar mot varandra första gången så försvann min värsta blygsamhet. Du var framåt och alltid glad. Jag ville också vara så, du fick världen att tindra, det ville jag också. När man är blyg är man fängslad, det var så du sa. Det har jag jobbat på sen dess. Jag försöker få min värld att tindra.
Men världen gav dig ingen rättvisa. Inte den du förtjänade.

Jag vet att du är lycklig nu. Sitter och tittar ner på världen och skrattar ditt underbara skratt som spred oss glädje. Jag vet det.
Men saknaden påminner lite extra obehagligt ibland. Som nu.
Men du vilar i frid nu istället för i ett ständigt kaos. Det underlättar.
Men du är saknad. Saknad som gör ont just ikväll.


NU ska jag sova, okej?

Okej, mina fingrar kliar lite väl mycket efter nya kläder. Men på tisdag ska det inhandlas. NU ska jag sova.

Önskar det gick att finna detta i utbudet från denna stad bara.


Magi och åter magi

Det blev att mysa i soffan framför Forest Gump ikväll tills det sedan knackade på dörren och då blev det genast magiskt och mysigt över hela kvällen. Du gör mig så otroligt glad hela tiden. Puss och puss!

Just nu sitter jag och kikar på lite kläder och diverse ting till nyår.
Ska sova strax eftersom jobbet kallar om några timmar. Nighty.



Något sånt här hade jag väl tänkte mig. Men det återstår att se hur det blir.

Sweetheart like you

Igår kom finaste Sofie till mig och vi såg på film, lagade mat och kikade runt på diverse saker på datorn. Samt att vi pratade ikapp saker och ting vi missat är icket att förglömma. Hon sov över hos mig och det var mysigt.
Idag har jag faktiskt inte gjort så hemskt mycket värt att nämna. För en stund sen tog jag ett varmt bad och läste lite ur Bob Dylans memoarer och haft denna på repeat;

 

Imorgon ska jag jobba hela dagen och på tisdag ska jag på stan med min mor och fynda.

Ikväll vill jag mest pussas.


I've known it from the moment that we met

Förmodligen en av de finaste låtarna som någonsin skapats.
(Dålig video dock..)


En fin afton och illamående

Egentligen skulle jag ha jobbat vid denna stund. Men efter fem timmars jobb så gav min hälsa upp och viskade att det var dags att gå hem och vila. Feber, huvudvärk och illamående. Så sedan jag kom hem har jag sovit och drömt drömmar som fick det att krypa i kroppen och nu är jag vaken igen. Fryser och huvudet bankar. Illamåendet har dock gett med sig för en stund vilket är en lättnad. Det värsta jag vet är att må illa. Då vet ni det.

Igår var det som sagt julafton som förmodligen var den bästa på många år. Den spenderades först hos farmor och farfar. Kalle anka, julmat och alfapet som jag vann i. Några julklappar öppnades och sedan for vi hem och öppnade resten. Och jag är så otroligt nöjd. Fick uppskattande saker som jag inte alls hade väntat mig.
Kan skriva lite kortfattat så ingen behöver fråga, jag fick;

Pengar
Presentkort
En vinflaska
Morgonrock och förtjusande tofflor
En berlock till mitt armband + örhängen och ett halsband
Ett tv spel och en handkontroll
Ett munspel
Bob Dylans memoarer
En dvd med Bob Dylans låtar
Choklad
Parfymen jag önskat mig
Produkter från Lush
Underkläder
En mysig mössa
Och av det käraste jag har fick jag en symbol som jag ska bära runt halsen. Nära mig hela tiden.


Det var en väldigt fin afton helt enkelt.

Just nu, medans alla är ute på diverse festligheter så kikar jag lite halvt på Dagissnuten som får på kanal tre, det var en väldigt omtyckt film av mig när jag var liten. Också lyssnar jag på lite musik som är mysig, bland annat detta;

 

Imorgon hoppas jag på att vakna upp kry. Om så vore fallet ska jag trotsa och ge mig ut bland galna människor och rean. Det var nog allt. Puss.


Om traditioner och julspektakel

Dagen har spenderats på stan med mamma och syster i jakt på de allra sista julklapparna. Okej, mina första och sista. Förutom en som kommer lite senare som sagt. Det var mysigt att knalla runt i stressen trots att det var i sista minuten. Landade slutligen hemma i Rosvik där det blev pizza till middag. En tradition i våran familj skulle jag väl kunna säga, dagen före julafton eftersom det blir julmat på bordet en bra tid framöver. Annars har jag mest slagit in paket och ätit mängder av godis. Och för en liten stund sen stoppade jag och syster julklapparna under granen som också är en tradition för oss dagen före julafton.

Blev lite ändrade planer inför julafton dock. Mat och Kalle anka blir hos farmor och farfar. Sedan åker vi hem och öppnar paket och myser här resten av aftonen.
Det blir nog helfint i vilket fall. Saknas bara en gnutta julkänsla.

Juldagen åker jag hem till staden igen för att jobba natt. Vilket inte känns direkt roligt men jag klagar väl inte direkt heller. Nåja, nog om detta.

Önskar alla en god jul!




Småkusinerna, som dock inte kommer fira aftonen med oss i år.


Berusande kärlek bara.

Jag har läst ut en bok, släckt lampan och blundat. Men sömnen hittade mig inte, eller så hittade jag inte sömnen. Trots det och trots att klockan är mycket så bryr jag mig faktiskt inte. För jag har fina känslor i kroppen och glada tankar som cirkulerar i mitt huvud.
Tänkte först skriva något hjärtskärande och brutalt som jag oftast brukar göra vid denna tid. Men det finns absolut inget skärande eller brutalt att skriva om.

Det är mest vardagliga ting. Förklaringen till dålig uppdatering de senaste dagarna är på grund utav att jag har jobbat. Jobbat som en galning faktiskt. Har tackat ja till varje extra pass och kämpat. I helgen jobbade jag natt två dagar och sen jobbade jag dag efter det. Sen har jag jobbat natt idag, eller igår, vilket som.
Kan ju dock också vara en förklaring till varför jag är vaken nu. Men jag tvivlar lite eftersom jag egentligen är fasligt trött. Hur som haver, det är mödan värt.

Det är onsdag nu och senare idag blir det att åka hem till kära Rosvik för att hinna få lite julkänsla för imorgon är det julafton. Men det är inte bara julafton, Petter fyller nitton år också. Välkommen till en meningslös ålder kära du. Tack för att vi fortfarande efter alla dessa år kallar varandra för favoriter. Tack för att du fortfarande står ut med mig. Tack för dina synpunkter och ärlighet. Tack för att vi fann varandra. Tack för att du finns. Tack för allt egentligen. Favorit.

Jag känner mig sådär äckligt berusad av kärlek. Inte äckligt bokstavligen. Utan fint på alla sätt.
Mina vänner värdesätter jag så otroligt högt eftersom de sätter den största gulkanten i min tillvaro. Jag förundras varje dag att de står vid min sida. Jag vill visa min uppskattning på bästa sätt. Måste bara komma på hur. Fast jag försöker påminna mina hjärtan lite då och då. Bara för att liksom. Hjärtan som lyser upp vägen helt enkelt.

Kaospojke. Jag fingrar på hemligheten och väntar ivrigt tills den får avslöjas. Att få ännu något fint av dig var mer än jag räknat med. Det är min tur nu att ge något fint till dig. Du ger mig så otroligt mycket redan. Du ger mig bra dagar och bra nätter. Ett bra välmående och glädje i tillvaron. Utan att du behöver göra någonting alls får du mitt hjärta att slå hårdare och snabbare. Du får kroppen att sväva. Det är mer än vad jag någonsin kunnat önska.
Jag kommer inte vika från din sida förens du ber mig.
Min hemlighet till dig förblir hemlig tills planerna är stabila. Utan att avslöja något så hoppas jag att ditt tålamod räcker tills dess. Något från mig till dig där vi bara har varandra. Och jag ska viska några extra fina ord i ditt öra.
Min kaospojke. Min glädje. Mitt hjärta.


Nu när jag har fått skaka av mig lite av min berusning kanske det är värt att ge sömnen ett försök till.
Har fina dagar att blicka framåt till. Så med det säger jag godnatt.





Keep it to yourself

Han med sitt munspel och snön som faller utanför mitt fönster. Mysigt.


Andnöd och trassligheter

Snart är mitt lyxiga liv här hemma i Rosvik slut. Imorgon åker jag tillbaka till staden för det blir jobb hela helgen. Så idag har jag försökt kalasat lite innan stressen sätter igång igen. Har gått runt i leggings, en stor fleecetröja och mammas varma tofflor hela dagen. Hållt mig varm och kikat på termometern till och från när den passerade -20 grader.
Annars har jag ätit som att varje måltid vore min sista, tömt mjölkpaket efter mjölkpaket för jag vet aldrig när jag får dricka det igen. Busat och gosat med kisse för jag kommer sakna henne så. Suttit och läst på övervåningen med julgranen bredvid samtidigt som min kära mor spelade julmusik och bakade på nedervåningen. Tvingat i mig glögg och tuggat på kakor med jämna mellanrum. Ett litet hopp om julkänsla antar jag.
Har sett några favorit filmer på vhs och hängt med i slutet av Bonde söker fru. Skrattat så jag har fått andnöd utan att egentligen veta varför och skämtat med pappa som aldrig förr.

Jag skulle kunna stanna här i flera dagar till utan tveka. Men plikten kallar såklart, men om mindre än en vecka är jag här igen. Då är det jul och hela familjen är samlad.


Annars så har mina nerver och oron verkligen försökt få mig på fall ikväll. Och det var inte så himla långt ifrån att det lyckades. Det gör mig så otroligt blank. Jag vet ingenting och blir totalt handlingsförlamad.
Varför kan inte saker och ting vara lite enklare. Som att varje fundering och fråga bara kunde ha ett ja eller nej som alternativ. Men egentligen är det så. Kan inte alla förklaringar bara försvinna. Förklaringar och bortförklaringar. Det vore så himla enkelt, så enkelt som det egentligen är.
Jag är en person som måste ha klart för mig, helst på en gång, utan konstigheter. För annars börjar nerverna trassla sig och oron börjar viska i mitt öra. Jag slutar fungera. 

Det är nog bästa sättet att hjälpa mig på. Säg ja eller nej, trassla inte till det. Visa mig liksom vart vägen kommer att leda, utan hållplatser utan vändpunkter. Bara raka spåret. För jag kommer liksom att följa med, men jag behöver handen i min för att ta första steget.

Det är så enkelt som det kan bli. Så kan det liksom bli nu, typ på direkten.  


Nyår känns rätt onödigt just nu.

Sitter för tillfället och klurar på vart nyår ska spenderas. Eftersom jag bojkottade nyår rätt hårt sist på grund av diverse omständigheter så ser jag fram emot att vara en i mängden detta år.
Frågan är dock vart och med vilka. Jag är ju en sådan som gärna spenderar den med mina allra käraste för att fira in det nya året med känsla och lämna dumheter bakom sig.

Det är egentligen det enda jag vill, vara omkring de som står mig närmast. Det kluriga är dock att få alla samlade. De flesta har redan planer som jag är mer eller mindre sugen på att haka på. Just på grund av diverse omständigheter. Den jag helst av allt vill fira med har planer åt annat håll redan på en plats jag nog inte skulle känna mig fridfull på. Vilket är väldigt synd. Så att fira med sitt hjärta blir nog inte av.

Sen vill jag fira med min syster och mina närmsta vänner. Men hur ska man få allting att gå ihop. För det går inte att få ihop det på det sättet jag vill. Tyvärr. Ska försöka att klura vidare och komma fram till något vettigt beslut. Nyår känns rätt onödigt just nu.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0