Happy new year
Idag är det nyårsafton och oron gnager i magen. Förra året blev ett fjasko. Och jag hoppas så innerligt att denna afton kan motbevisa de tvivel jag har inom mig. Önskar jag kunde samla alla nära och kära på ett och samma ställe. Och bara vara liksom. Men det går ju inte alls och jag ogillar denna afton mer än någonsin faktiskt.
Men imorgon är det över. Nytt år, nya möjligheter typ.
Så..
Gott nytt år.
Spenderat pengar och redo för ett nytt år
Efter en lång dag på stan har jag varit helt slut så det blev en lugn kväll med fint sällskap.
Nu måste jag dock skutta i säng för imorgon är det dags för jobb.
Och linnet jag köpte. Resten av sakerna fann jag inte på bild. Tråkigt.
Nåja, sängen kallar.
Somethings change babe and some never will
Men världen gav dig ingen rättvisa. Inte den du förtjänade.
Jag vet att du är lycklig nu. Sitter och tittar ner på världen och skrattar ditt underbara skratt som spred oss glädje. Jag vet det.
Men saknaden påminner lite extra obehagligt ibland. Som nu.
Men du vilar i frid nu istället för i ett ständigt kaos. Det underlättar.
Men du är saknad. Saknad som gör ont just ikväll.
NU ska jag sova, okej?
Önskar det gick att finna detta i utbudet från denna stad bara.
Magi och åter magi
Just nu sitter jag och kikar på lite kläder och diverse ting till nyår.
Ska sova strax eftersom jobbet kallar om några timmar. Nighty.
Något sånt här hade jag väl tänkte mig. Men det återstår att se hur det blir.
Sweetheart like you
Idag har jag faktiskt inte gjort så hemskt mycket värt att nämna. För en stund sen tog jag ett varmt bad och läste lite ur Bob Dylans memoarer och haft denna på repeat;
Imorgon ska jag jobba hela dagen och på tisdag ska jag på stan med min mor och fynda.
Ikväll vill jag mest pussas.
I've known it from the moment that we met
(Dålig video dock..)
En fin afton och illamående
Igår var det som sagt julafton som förmodligen var den bästa på många år. Den spenderades först hos farmor och farfar. Kalle anka, julmat och alfapet som jag vann i. Några julklappar öppnades och sedan for vi hem och öppnade resten. Och jag är så otroligt nöjd. Fick uppskattande saker som jag inte alls hade väntat mig.
Kan skriva lite kortfattat så ingen behöver fråga, jag fick;
Pengar
Presentkort
En vinflaska
Morgonrock och förtjusande tofflor
En berlock till mitt armband + örhängen och ett halsband
Ett tv spel och en handkontroll
Ett munspel
Bob Dylans memoarer
En dvd med Bob Dylans låtar
Choklad
Parfymen jag önskat mig
Produkter från Lush
Underkläder
En mysig mössa
Och av det käraste jag har fick jag en symbol som jag ska bära runt halsen. Nära mig hela tiden.
Det var en väldigt fin afton helt enkelt.
Just nu, medans alla är ute på diverse festligheter så kikar jag lite halvt på Dagissnuten som får på kanal tre, det var en väldigt omtyckt film av mig när jag var liten. Också lyssnar jag på lite musik som är mysig, bland annat detta;
Imorgon hoppas jag på att vakna upp kry. Om så vore fallet ska jag trotsa och ge mig ut bland galna människor och rean. Det var nog allt. Puss.
Om traditioner och julspektakel
Dagen har spenderats på stan med mamma och syster i jakt på de allra sista julklapparna. Okej, mina första och sista. Förutom en som kommer lite senare som sagt. Det var mysigt att knalla runt i stressen trots att det var i sista minuten. Landade slutligen hemma i Rosvik där det blev pizza till middag. En tradition i våran familj skulle jag väl kunna säga, dagen före julafton eftersom det blir julmat på bordet en bra tid framöver. Annars har jag mest slagit in paket och ätit mängder av godis. Och för en liten stund sen stoppade jag och syster julklapparna under granen som också är en tradition för oss dagen före julafton.
Blev lite ändrade planer inför julafton dock. Mat och Kalle anka blir hos farmor och farfar. Sedan åker vi hem och öppnar paket och myser här resten av aftonen.
Det blir nog helfint i vilket fall. Saknas bara en gnutta julkänsla.
Juldagen åker jag hem till staden igen för att jobba natt. Vilket inte känns direkt roligt men jag klagar väl inte direkt heller. Nåja, nog om detta.
Önskar alla en god jul!
Småkusinerna, som dock inte kommer fira aftonen med oss i år.
Berusande kärlek bara.
Tänkte först skriva något hjärtskärande och brutalt som jag oftast brukar göra vid denna tid. Men det finns absolut inget skärande eller brutalt att skriva om.
Det är mest vardagliga ting. Förklaringen till dålig uppdatering de senaste dagarna är på grund utav att jag har jobbat. Jobbat som en galning faktiskt. Har tackat ja till varje extra pass och kämpat. I helgen jobbade jag natt två dagar och sen jobbade jag dag efter det. Sen har jag jobbat natt idag, eller igår, vilket som.
Kan ju dock också vara en förklaring till varför jag är vaken nu. Men jag tvivlar lite eftersom jag egentligen är fasligt trött. Hur som haver, det är mödan värt.
Det är onsdag nu och senare idag blir det att åka hem till kära Rosvik för att hinna få lite julkänsla för imorgon är det julafton. Men det är inte bara julafton, Petter fyller nitton år också. Välkommen till en meningslös ålder kära du. Tack för att vi fortfarande efter alla dessa år kallar varandra för favoriter. Tack för att du fortfarande står ut med mig. Tack för dina synpunkter och ärlighet. Tack för att vi fann varandra. Tack för att du finns. Tack för allt egentligen. Favorit.
Jag känner mig sådär äckligt berusad av kärlek. Inte äckligt bokstavligen. Utan fint på alla sätt.
Mina vänner värdesätter jag så otroligt högt eftersom de sätter den största gulkanten i min tillvaro. Jag förundras varje dag att de står vid min sida. Jag vill visa min uppskattning på bästa sätt. Måste bara komma på hur. Fast jag försöker påminna mina hjärtan lite då och då. Bara för att liksom. Hjärtan som lyser upp vägen helt enkelt.
Kaospojke. Jag fingrar på hemligheten och väntar ivrigt tills den får avslöjas. Att få ännu något fint av dig var mer än jag räknat med. Det är min tur nu att ge något fint till dig. Du ger mig så otroligt mycket redan. Du ger mig bra dagar och bra nätter. Ett bra välmående och glädje i tillvaron. Utan att du behöver göra någonting alls får du mitt hjärta att slå hårdare och snabbare. Du får kroppen att sväva. Det är mer än vad jag någonsin kunnat önska.
Jag kommer inte vika från din sida förens du ber mig.
Min hemlighet till dig förblir hemlig tills planerna är stabila. Utan att avslöja något så hoppas jag att ditt tålamod räcker tills dess. Något från mig till dig där vi bara har varandra. Och jag ska viska några extra fina ord i ditt öra.
Min kaospojke. Min glädje. Mitt hjärta.
Nu när jag har fått skaka av mig lite av min berusning kanske det är värt att ge sömnen ett försök till.
Har fina dagar att blicka framåt till. Så med det säger jag godnatt.
Keep it to yourself
Han med sitt munspel och snön som faller utanför mitt fönster. Mysigt.
Andnöd och trassligheter
Snart är mitt lyxiga liv här hemma i Rosvik slut. Imorgon åker jag tillbaka till staden för det blir jobb hela helgen. Så idag har jag försökt kalasat lite innan stressen sätter igång igen. Har gått runt i leggings, en stor fleecetröja och mammas varma tofflor hela dagen. Hållt mig varm och kikat på termometern till och från när den passerade -20 grader.
Annars har jag ätit som att varje måltid vore min sista, tömt mjölkpaket efter mjölkpaket för jag vet aldrig när jag får dricka det igen. Busat och gosat med kisse för jag kommer sakna henne så. Suttit och läst på övervåningen med julgranen bredvid samtidigt som min kära mor spelade julmusik och bakade på nedervåningen. Tvingat i mig glögg och tuggat på kakor med jämna mellanrum. Ett litet hopp om julkänsla antar jag.
Har sett några favorit filmer på vhs och hängt med i slutet av Bonde söker fru. Skrattat så jag har fått andnöd utan att egentligen veta varför och skämtat med pappa som aldrig förr.
Jag skulle kunna stanna här i flera dagar till utan tveka. Men plikten kallar såklart, men om mindre än en vecka är jag här igen. Då är det jul och hela familjen är samlad.
Annars så har mina nerver och oron verkligen försökt få mig på fall ikväll. Och det var inte så himla långt ifrån att det lyckades. Det gör mig så otroligt blank. Jag vet ingenting och blir totalt handlingsförlamad.
Varför kan inte saker och ting vara lite enklare. Som att varje fundering och fråga bara kunde ha ett ja eller nej som alternativ. Men egentligen är det så. Kan inte alla förklaringar bara försvinna. Förklaringar och bortförklaringar. Det vore så himla enkelt, så enkelt som det egentligen är.
Jag är en person som måste ha klart för mig, helst på en gång, utan konstigheter. För annars börjar nerverna trassla sig och oron börjar viska i mitt öra. Jag slutar fungera.
Det är nog bästa sättet att hjälpa mig på. Säg ja eller nej, trassla inte till det. Visa mig liksom vart vägen kommer att leda, utan hållplatser utan vändpunkter. Bara raka spåret. För jag kommer liksom att följa med, men jag behöver handen i min för att ta första steget.
Det är så enkelt som det kan bli. Så kan det liksom bli nu, typ på direkten.
Nyår känns rätt onödigt just nu.
Sitter för tillfället och klurar på vart nyår ska spenderas. Eftersom jag bojkottade nyår rätt hårt sist på grund av diverse omständigheter så ser jag fram emot att vara en i mängden detta år.
Frågan är dock vart och med vilka. Jag är ju en sådan som gärna spenderar den med mina allra käraste för att fira in det nya året med känsla och lämna dumheter bakom sig.
Det är egentligen det enda jag vill, vara omkring de som står mig närmast. Det kluriga är dock att få alla samlade. De flesta har redan planer som jag är mer eller mindre sugen på att haka på. Just på grund av diverse omständigheter. Den jag helst av allt vill fira med har planer åt annat håll redan på en plats jag nog inte skulle känna mig fridfull på. Vilket är väldigt synd. Så att fira med sitt hjärta blir nog inte av.
Sen vill jag fira med min syster och mina närmsta vänner. Men hur ska man få allting att gå ihop. För det går inte att få ihop det på det sättet jag vill. Tyvärr. Ska försöka att klura vidare och komma fram till något vettigt beslut. Nyår känns rätt onödigt just nu.
Tillskottet
Här kommer äntligen en liten bild på mitt senaste tillskott. Trots att den är fotad i smyg av min kära mor, jag sitter konstigt så att den ser sned ut och är lite kapad. Men jag orkar inte göra det ordentligt. Varsågod. 
I'm living the trouble,Just make it simple,And I'll be anything that you want
Omtumlande
Vilken bedrövlig kväll det blev. Nu är jag orolig och förvirrad.
Olösta gåtor och inget rätt svar. Hur kom detta sig. Fan säger jag bara, fan.
Jag vill inte stå kvar på detta omtumlande ställe. Så är det bara.
Det röda huset med vita knutar
Då har man anlänt till det röda huset med vita knutar. Borta från staden och stressen. Rosvik kan vara den finaste platsen att komma till när man behöver koppla av en stund. För några år sedan innan jag flyttade hemifrån så svor jag på att aldrig återvända hit igen. Nästan inte alls hälsa på, för att det här var den tråkigaste platsen jag visste.
Men nu, även om det inte är ofta jag är här, så är det fint att komma hit. Nästan som en liten sagoby, speciellt kring jul.
Hela kroppen börjar varva ner så fort jag stiger in genom dörren och möts av värmen och doften som egentligen alltid kommer vara hemma för mig. Katten som stryker sig efter benen och mitt gamla rum där det är tillåtet att slänga kläder omkring sig.
Räkningar, hyra och klurigheter om vad man ska äta till middag varje dag, de finns liksom inte just nu.
Jag ska baka kakor med mamma och se gamla brusande vhs filmer. Dricka varm choklad och gosa med katten. Ta promenader i byn och lyssna på den tickande klockan i köket. Vara mindre vuxen och mer barn ett tag.
Hur som haver, hade en rätt dålig start på dagen men sedan mötte jag upp mamma. Hon bjöd och spred ett lugn inom mig. Hon vet vad som behövs, helt enkelt. Nu ska det kopplas bort, inga fler dåliga tankar och tråkigheter när jag är här. Punkt.
Nu ska jag sjunga lite för mamma. Puss!
Tack och puss du fina.
Har kilat runt på stan med syster medans snön föll och kinderna blev rosiga för tempen låg på minusgrader. Julbelysning och julstressen var verkligen i full gång i staden. Några julklappar har jag dock inte investerat själv så stressen börjar komma ikapp mig också. Dock så funderar jag på fina saker som kan göras själv och som inte kostar en förmögenhet. Det blir nog så, åtminsone åt mina föräldrar.
Annars så har jag färgat håret och spelat lite tv-spel. Sedan fick jag finbesök som gör mig så otroligt glad varje gång. Jag vill bara viska betydande och meningsfulla ord i örat som egentligen hela världen borde höra. Precis så. Tack och puss du fina.
Nu ska jag dock ta mitt förnuft till fånga och lägga mig. Imorgon ser planerna ut som så att jag nog åker hem till mina föräldrar i Rosvik och spenderar några dagar där. En bit bort från stadsmiljön kan man väl säga. Godnatt!
Stampar i marken men ingen hör
Det har varit bra dagar och jag har liksom hållt mig fast vid en känsla jag inte riktigt förstått mig på
- Men den är fin.
Som jag berättade sist att det är nog första gången jag kan säga att jag är lycklig. Precis så kändes det.
Men ikväll tvingades den känslan bort. Min oro är större än någonsin och mina nerver påminner mig ordentligen om vem jag egentligen är. Jag är den som så fort känner den minsta glädje så förvärras den känslan till motsatt och dubbelt så hårt. Varför det sker har jag ingen förklaring till men det har blivit till en vana.
Det går bara inte att förvänta sig att lyckan ska vara långvarig.
Oron växer starkare och rädslan att förlora greppet känns närmare.
Det är inte ofta jag svär, men ikväll svär jag nog mer än någonsin. Stampar i marken men ingen hör mig.
Jag vet hur mina hjärtslag slår även om det just nu är i otakt. Uppskattning behövs. Så är det bara.
Nu måsta jag sova. Natti.
Det är nog första gången jag säger det;
Feeling good
Om besvikelser och kolsyrat vatten
Dock är jag hemskt trött eftersom sömnen svek mig inatt, men det blir en lugn kväll som ska spenderas framför idol och ja, bra sällskap.
Just nu lyssnar jag på Nina Simone och dricker vatten med kolsyra som smakar konstigt, som om det vore smak utan att det är det. Jag tycker inte om det.
Det var nog allt, jag är så tråkig just nu.
Jag tror inte det är meningen
Kan inte sömnen bara sluta svika mig just ikväll. Jag ber.
Just flip a coin my love, you’ve won
Finast just nu. Dock finns en bättre version med Ane Brun och Nina Kinert på spotify. Måste lyssnas på.
Annars har jag kommit hem från jobbet för en stund sen. Jag är en slut krigare som ska ta en dusch och sedan spendera kvällen med att plinka på gitarren och sjunga lite och sedan spela lite tv-spel.
Allt detta var så himla längesen jag gjorde och jag behöver det.
Tumbleweeds and fireworks
Dans och hårda hjärtslag
Snön föll och vi möttes från varsitt håll och vi snurrade runt på vägen medans våra avtryck blev fler och fler. Det kändes som att vi dansade under gatlyktans sken.
Kanske ljög jag lite när jag sa att kylan spred sig, bara för att du skulle hålla om lite extra.
Jag var egentligen redan varm av närhet.
Natten vi var berusade. Du kom in genom dörren och glädjen slutade i blåmärken.
Men vad gör egentligen lite blåmärken när hjärtat plötsligt börjar bulta hårdare, den natten slutade med att jag sprang efter dig och du tog min hand. Och jag bara följde med dig.
Med frusna fingrar har vi studerat båtar och pratat om livets meningar. Med solsken i ryggen har jag varit den stoltaste människan för en stund, det är jag egentligen varje gång du tar över en scen. Det vet du nog bara inte om.
Inte heller att jag log och tittade ut genom fönstret när du tog min hand i din när vi satt som två unga och nya i baksätet.
Den berusade känslan får fortfarande mitt hjärta att bulta hårdare.
I hörnet på dansgolvet står vi fortfarande som två i mängden men egentligen ensamna för stunden. Avtrycken i snön blir fler när du bjuder upp till dans utan att göra någonting alls.
När du tar min hand i din är jag inte frusen längre. Ber du mig följa med dig så följer jag.
Mina fingrar ska stryka efter ryggraden tills tystnaden kommer ikapp oss båda.
Det är egentligen så det alltid ha varit. Dans och hårda hjärtslag.
Sjunde december
Då vet ni det. Nu ska jag ta och krypa ner i soffan under filten för jag håller bokstavligen på att frysa sönder.
Annars känner jag mest att det bara kan bli onsdag, typ nu på direkten. Puss!
Förlåt för uttjatade bilder. Men jag har ju faktiskt önskat mig en kamera.
Några ting från önskelistan kära mor
Såja, utöver detta så klottrade jag ner en kryssning, diverse tv-spel, en resa/kryssning, några parfymer, presentkort,pengar, munspel, en god hälsa och fred på jorden på min önskelista.
Kändes som att årets lista bara består av dyra och omöjliga saker.
Men önska skulle man ju.
Nu måste jag sova, natti!
Det värmer mitt hjärta.
Det värmer mitt hjärta.
We can kill a lot of time
As I went out one morning
"I beg you, sir," she pleaded
From the corners of her mouth,
"I will secretly accept you
And together we'll fly south."
Femte december
Gruvar mig dock för att min dygnsrythm ska snurra åt fel håll igen efter mitt nattpass imorgon. Men förhoppningsvis ska det inte bli alltför tokigt, ska försöka stiga upp tidigt på söndag och baka pepparkakor, och sedan lägga sig tidigt.
På tal om ingenting så snöar det. När jag gick genom stan så var jag tvungen att stanna upp och andas lite, att se hur staden lyser upp av all julbelysning samtidigt som snön faller är faktiskt helt förtjusande. Ja, nästan magiskt. Speciellt denna tid på dygnet när staden är tyst. Det enda som saknades var en hand att krama.
Om att önska
Men det ska nog gå vägen, grejen är bara att antingen kommer man på ingenting, eller så kommer man på massor med saker och hinner glömma hälften. Det är inte lätt med jul alltså. Men mysig, det är den.
Det låter så fint under skorna när man går på snö.
Imorgon återvänder dock min kära syster från Rosvik, då blir det mindre ensamt.
Mer var det nog inte. Puss.
Save tonight
Det var en sån himla fin kväll.
Och jag är tjatig och lägger upp samma bilder om och om igen. Men jag kan inte låta bli.
Någon dag ska jag ta och klippa och klistra ihop ett album med alla betydelsefulla personer och ögonblick som kretsat i mitt liv.
Tiderna har förändrats
Annars har jag roat mig att kika igenom ännu en mapp med gamla bilder. Det är som att riva upp gamla sår trots att de gör mig glad på samma gång. Men ibland är det farligt att gräva i det som varit. Fast jag har lärt mig att blicka framåt och insett att det inte går att att ändra på det som var förr.
Tänkte ta och dela med mig av ett antal bilder här, från både förr och nyare tider. Bara för att.
Om det inte roar dig så kan du lika gärna klicka över till någon annan sida nu, för jag är med på större delen av bilderna. Okej? Fint. Ni andra som väljer att titta kan jag här med bjuda till skratt.
Fina Simson.
Jag & syster på partaj i Arvidsjaur.
Trästockfestivalen -08
Var och såg Winnerbäck -07
Sanna & jag på studenten. Hon är saknad sen hon flyttade till Uppsala.
En studentfest att minnas. (Ja,det ser ut som att jag håller mig på bröstet.)
Min första ponny. Det blev ett hjärtslitande farväl.
Kort hår, och umgicks med Jenny dag ut och dag in.
Jag blev kär i en häst.
Och kärleken blev besvarad. Han blev min.
Jag grät många tårar under denna period.
Fina Petter. I walk beside you, det är så fortfarande.
Jag började lyssna på Ramones och trodde på bättre tider.
Åkte till Italien. Besökte Venedig.
Under svåra tider hjälpte min springare mig att finna krafter igen.
Jag lämnade tre år av glädje och smärta bakom mig.
Jag räddade henne och blev ägare till världens finaste katt.
Fotade fina människor till projektarbetet.
Tappade kontrollen över mitt hår.
Detta var längesen. Men det värmer fortfarande lika mycket nu som då. Trots att tiderna har förändrats.
2007.
Fjorton år och jag dansade runt i stallkläder för jämnan.
Äsch, nu orkar jag inte lägga upp mer. Även om jag har tusentals kvar, kanske gör det imorgon.
Ska fortsätta och sjunga med till låten som gått på repeat en bra stund nu. Den gör mig så himla glad.
Jag saknar och saknar. Puss.
