Sista februari
Har dock skickat iväg en intresseanmälan på en lägenhet nu och imorgon ska jag kila in på Rawi och säga hej.
Ska lägga mig i sängen och slå på en film att somna till,
spännande att se vad drömmarna säger mig denna natt.
I förrgår talade jag flytande spanska och natten till idag så sprang jag på hustak.
Jag måste lära mig från grunden, jag måste omvärdera allt
men ändå står vi inte på samma sida.
Låter Vi hade tid stå på repeat, lite som jag låter allt annat gå om och om igen.
Kan inte låta bli att fundera på vad som håller mig kvar, men inser direkt att jag ställer mig frågor som är alldeles självklara.
Feber och en kniv innanför bröstkorgen; hårda slag mellan revbenen.
Ibland vaknar jag med skärsår vid hjärtat.
hjärtat är ditt att behålla och mitt
att förglömma.
Ibland känns min idiotiska tanke om evig kärlek avlägsen, men jag tror att man kan älska någon så att hjärtat brister. Vi försöker alltid att rädda oss själva, utnyttjar varje andetag för att överleva. Men vi har nog aldrig besuttit makten över emotionen och
ibland får jag för mig att du ser rakt in i mig.
Jag vill bara ha dig att vilja ha mig. Trots tusen meter taggtråd, jag försöker kasta stenar mot himlen. Som om det skulle hjälpa.
Min kropp är bara ett skal utan mening, men det ekar mindre tomt när jag fyller mig med dig.
-
(flickr)
That moon song
Tusentals pärlor fattigare.
Fem armband och ett halsband rikare.
Nittio centimeter
Vaknade och sträckte ut hela kroppen. Kändes väldigt ovant att sova i en säng på nittio centimeter bara. Morgonradion är på nere i köket och jag läser lite ur Marilyn Mansons självbiografi, samtidigt hör jag hur min mor kokar kaffe och hur valpen tassar runt i cirklar.
Stiger upp och sveper in mig i en filt och smyger ner där doften av kaffe fyller hela köket. Min mor har plockat fram bullar och ställt fram två koppar.
- Vi äter en stadig frukost sen, säger hon.
Vi lyssnar på radion och löser korsord samtidigt som valpen kommer springande fram och tillbaka med olika leksaker. Vi gnuggar sömnen ur ögonen och pratar om dagens nyheter.
Sen busar jag mest med den lille.
Inatt drömde jag tusen olika drömmar. Konstiga och frustrerande drömmar.
Vi försökte febrilt tyda dem när jag berättade i detalj hur de utspelat sig.
Men fann ingenting egentligen.
Jag är nog bara en sån som drömmer. Om allt och inget.
Men det känns så overkligt att vakna upp från en verklighet till en annan.
Nu ska jag sätta mig ner med mina pärlor och göra armband.
Ett simpelt men ack så fint tidsfördriv helt enkelt.
Låt oss bli dom som försvann
Trängdes bland folk för att handla mat med föräldrar och systrar idag. Blev mängder av godis och en BJ`s rikare. Samt en tandborste. Tack för det finaste pappa som har ett hjärta av guld.
Införskaffade mig även pärlor för att sysselsätta mig med att göra egna armband imorgon.
Och en bok där man ska skriva tankar och noteringar om kärlek. Öppnade den och stängde den igen. Sidorna får stå blanka ett tag.
Jag tänkte att;
I den ska jag skriva allt och sedan ge bort den som världens personligaste kärleksbevis.
Köpte även en penna som jag tänkte skriva med tills bläcket tar slut. Jag vill bara börja men vet inte hur.
Än en gång står det stilla och är så tyst så tyst.
Den får vänta och samla damm som allt annat.
Anlände till byn efter trängseln och kyla.
Under bilfärden så lyssnade jag på; Det kanske kommer en förändring
Och jag tänkte att det kanske kommer.
Kanske.
Skrev ner på ett gammalt kvitto;
"I trängsel är man inte ensam men osynlig"
Jag vet egentligen inte vad som är värst.
"Kameran glider över guldgula fält
Ja, vi vet du behöver hjälp
Den här stan gör mig galen igen
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Och jag tror minsann min själ dör av svält
Kom låt oss gå härifrån
Låt oss resa någonstans
Resa långt härifrån
Låt oss bli dom som försvann"
Pratade med mina tre hjärtan ikväll och de får mig alltid att vilja mer.
Att dra täcket över huvudet och sova bort några dagar är väl rätt ok.
De förstår mig. De låter mig vara som jag är.
Friheten det ger mig suddar ut allt dåligt en stund.
Vad skulle jag göra utan mina tre hjärtan. De som låter mig vara som jag är.
Som aldrig lämnar mig ensam med tystnaden.
Som vill ta med mig till nya plaser. Upptäcka saker med mig.
Vi kommer att göra det. Jag svär och jag lovar.
Det finns inte mycket här nu.
Så; Låt oss bli dom som försvann
Hon som gav mig det blonda håret brukar stryka mig över kinden och skaka på huvudet.
Jag har alltid undrat vad det betyder.
Precis som jag undrar vad hon tänker på när hon pussar mig på pannan när hon tror att jag sover.
Axlarna är så tunga när hon går iväg.
Jag vill bara ropa efter att jag kan bära hela bördan. Att hon inte förtjänar allt som varit.
Att jag kan ta på mig hela livstiden.
Ibland brukar jag undra hur han som gav mig mina öron kan vara så stark.
Även om orken inte alltid finns där så visar han det aldrig. En börda så tung men som inte får visas.
Jag vill ta över smärtan och hostan. Han förtjänar den inte.
Och jag vill bara säga att;
Han inte alltid behöver ha ett hjärta av guld.
Att vara lite mer ömtålig är ok.
Men jag vet att han bara skulle dra handen genom sitt tjocka hår och skaka på huvudet.
Jag vet det. Men det är också ok. För han förstår nog ändå men inte riktigt vill.
Vi är nog alla rädda för vad vi kan förlora just nu. 
Själv är jag mest tom och blank.
Väntar fortfarande på att det ska sluta stå stilla.
Brottas fortfarande med tanken att jag kanske måste inviga tomheten igen.
Väntar fortfarande på en signal,
på någonting som säger att; än är det inte över Emelie.
Behöver äventyr.
Låt oss bli dom som försvann.
Det är ok.
Soul love
New words - that only they can share in
New words - a love so strong it tears their hearts
To sleep - through the fleeting hours of morning
Soul love - the priest that tastes the word and
Told of love - and how my God on high is
All love - though reaching up my loneliness evolves
By the blindness that surrounds him
Love descends on those defenseless
Idiot love will spark the fusion
Illusioner och dagdrömmar räknas inte.
Brist på uppmuntrande händelser och brist på färgexplosioner, har kommit på mig själv att segla bort till en annan värld titt som tätt. En plats där det är varmare och vackrare. Platsen har dock inget namn och ingen identitet, den bara är där framför mig, ganska nära men ändå för långt borta för att mina fingrar ska nå den.
Kommer jag att ta mig dit och kommer jag att andas lättare då.
Efter middagen så blev det en storm av texter i mitt huvud som bara ville skölja över mig.
Med bultande hjärta långt från där det brukar vara så letade jag efter min bok som är full av alla mina tankar.
När jag öppnade den så ramlade ett lila papper ut med massor av hjärtan på.
Jag sjönk ner på golvet, läste och log.
På det lilla pappret fanns precis de orden jag behövde för den stunden.
På gymnasiet så hade jag ett drama som tillval och där hade vi den finaste läraren. Sista lektionen så fick vi alla i uppgift att skriva bra saker om varandra. Så när jag satt där på golvet så läste jag ord om mig som andra skrivit.
Men det var två speciella handstilar som satte mitt hjärta på plats igen.
Några rader från min lärare och några rader från en person som inte längre finns här idag.
Innerliga och starka ord. Bara till mig.
"Begåvad och godhjärtad. Du har en utstrålning som bländar och en inre vilja som gör dig stark.
Med din styrka och med ditt varma hjärta kommer du att bli den du alltid har velat att bli.
Värme och glädje har du gett oss. Fortsätt med det och du kommer en dag att uppnå dina drömmar."
"Blygsam och charmig. Jag är glad att jag fick vara din spegel och du min.
Vi kom varandra rätt nära redan första dagen och du gör mig alltid glad, alltid.
(Vi borde lyssna på Cash någon dag och prata om livet!)"
Det är obehagligt hur någon kan läsa av en person på bara några timmar i några veckor.
Men det glädjer mig att ha dessa orden när jag inte själv känner det.
Och det blev ingen Cash,
men vi fick åtminstone spegla oss i varandra.
19.06
Vi tar oss ingenstans just nu. River sönder varje biljett.
Jag bakade lite undertiden min syster låg i badkaret. Ville göra något fint och jag har väl inte blivit vän med tanken än att hon snart bor tusen mil ifrån mig. Det går bara inte just nu.
Sen såg vi när Sverige tog ett guld och nerverna gav mig ett astmaanfall. Även om det var ett lindrigt sådant.
Jag kunde inte få in luften och lungorna tog inte emot den. Men det gick bra.
- Berättade jag att det står stilla?
Jag har tänkt på sena sommarkvällar. Vin på bryggor med röster som ekar över vattnet. Jag har tänkt på att sova bort dag för dag eller leva livet fullt ut. Plocka blommor på gröna ängar och gå barfota på varm asfalt.
Jag har tänkt på;
Inkomster och utgifter
Äktenskap och barn
Om att våga eller inte våga.
Jag har nog spekulerat om framtiden.
Jag har lyssnat på Jackson 5.
När jag låg med huvudet på kudden och tittade upp i taket så tänkte jag att;
- Jag vet inte om du vill ha mina andetag längre.
Sen grät jag lite. Bara sådär ifall att. Fingrade lite på tomheten. Det kanske inte blir mer än såhär, det kanske blir mindre. Men jag vill så mycket mer, och än en gång bankar viljan att få komma ut. Jag kan inte ljuga och säga att det var såhär jag hade tänkt mig. Det gör lite ont att känna att jag fortfarande står utan svar men försöker nagla mig fast och spika upp varje ord. Du smyger mest förbi.
Jag vet inte ens om det är medvetet eller omedvetet. Ett litet ord, en liten gest, något litet som vägleder mig rätt. Det enda jag önskar just nu. Ett enda rätt. Även om det skulle fylla mig med tomhet och inte det jag vill.
Det kvittar. Det står så stilla nu.
00.13
- Jag kanske klarar det trots allt. Illusioner och dagdrömmar räknas inte.
Ensamhet är skrämmande. Fysiskt behöver vi inte vara ensamna, men psykiskt är vi egentligen alla det. Ingen delar samma känslor, samma insida. På den punkten står vi själva.
Det skrämmer mig ibland. För det går aldrig att få någon att riktigt förstå, att känna samma sak.
Man kan försöka men man har bara sig själv. Kanske därför man frenetiskt försöker att täppa igen. Mörda lite. Bara för att slippa.
Men man har ändå bara sig själv tillslut. - DEAL WITH IT! skriker jag till mig själv.
Jag ska och jag lär.
En liten sak
En liten sak som kan göra min dag.
Bergsprängare i huvudet
Knivar i halsen och en bergsprängare i huvuvdet på högsta volym. Varmt och kallt om vartannat.
Och som grädden på moset så har högra sidan av min mage börjat krampa. Det är inte lite heller utan sådär hårt så att jag viker mig och måste sitta ner. Provar jag att ligga så måste det vara i fosterställning.
Ungefär som att någon står och sticker en kniv i min högra sida och upprepar sig var femte sekund.
Undra vad som komma skall härnäst.
Frågan är hur det ska gå att somna med alla dessa krämpor som påminner mig att jag lever så förbannat hårt.
1-2-3
och jag vet hur det känns att ha en brinnande smärta inom sig.
När människor är ledsna så slutar jag andas för en stund bara för att skänka mina andetag
till dem som verkligen behöver dem mer än mig.
I nitton år har jag trott stenhårt på att livet kommer klarna upp och på 1-2-3 så hjälper vi varandra upp igen.
Under nittion år har det alltid funnits tvivel men aldrig tvivel på att jag tycker om de människorna jag har så himla mycket att jag ibland känner mig hemskt fånig.
Men det är tillåtet att vara fånig för en sådant sak.
Det är tillåtet att ha ont och känna en brinnande smärta.
Och det är tillåtet att inte klara av att se andra människor ledsna
så att man slutar andas själv bara för att skänka sin egna luft.
Och det hjälper att räkna 1-2-3 innan man ställer sig upp igen.
Ramla runt på dåliga gator
Men dagarna går snabbt och det är jag glad över så att tiden inte står stilla. Det är mycket jag ser fram emot längre fram.
Nåja, nog om det. Ska väl ta och leta fram alla kläder jag har innan jag traskar iväg till jobbet för det är nästan minus tjugofem ute.
Idag har det dock lördag och jag jobbar fram till halv sju, sen ikväll vet jag inte riktigt vad som händer. Hade tänkt ta ett bad och se en film och bara mysa eftersom jag jobbar imorgon också, vill inte förstöra dygnet riktigt med att ramla runt på dåliga gator.
Men eftersom syster har åkt bort igen så önskar jag mig sällskap inför kvällen. Så om någon känner för att bada, se film och ta det lugnt så är min dörr hemskt öppen. Gör min kväll liksom. Puss.
(Jag vet inte längre. Varför hålla det så hemligt. Jag vill ju visa hela världen.)
Tack och åter tack!
Fantastiska människor dessutom. Så just nu är jag både resturangbiträde och servitris. Dock eftersom min syster ska flytta ner till Norrköping så måste jag leta eget boende. Känns både bra och dåligt på samma gång. Är så otroligt glad för hennes skull men kommer avlida när jag inte har hon i närheten av mig för jämnan. Tack för att telefon finns och tack för biljetter som kan ta mig ner till henne och hon upp till mig när det passar. Tack för att vi är av samma blod syster.
Men ja, det går bra nu kan man väl säga och jag kommer stanna här ett bra tag till antar jag. Om allt fortsätter att gå så pass bra som det gör nu så kommer jag ha eget boende snart, välbetalt jobb och en säker tid. Kanske kommer jag lyckas uppnå lite drömmar, kanske kommer jag växa till mig som person. Jag tror så himla hårt på detta nu. Åh.
Nåväl, ska försöka ta mig till sängen nu. Jobbar hela helgen och förhoppningsvis mycket i veckan. Nighty!
Leftover wine
Sjuttonde februari
Ha en fortsatt trevlig kväll!
Happy valentine's day!
Puss på denna dag!
Och just ja, happy valentine's day!
Jag behöver något, någon.
Antar att jag inte kände för att sitta hemma resten av kvällen också.
Antar att jag är lite ledsen och behöver vara bland fina människor en stund.
Antar att allting inte är så okej som det borde vara.
Antar att jag är mest less nu.
Antar att det finns mycket jag vill säga men inte får det sagt.
Antar att jag inte vill ha det såhär just nu.
Jag behöver göra något, jag behöver människor.
Så nu ska jag knyta på mig skorna och kila iväg. Puss.
The quiz
I'm weak right now, real weak right now
I need proof before I dare to open this heart
so I prepared a quiz for you:
Would you freak out if I said I liked you?
Do you walk the line?
Is your IQ higher than your neighbour's?
And is it very much higher than mine?
Can you sleep when I grind my teeth?
Do you look away if I slob when I eat?
Will you let me be myself?
Can you at all times wear socks?
because I'm still scared of feet
Do you talk in the middle of Seinfeld?
Do you read more than two books a month?
Do you get racist or sexist when you've had a few?
Is it fine if I make more money than you?
Have you slept with any people I work with?
Is there anyone you'd rather wish I'd be?
Do you still keep pictures of old girlfriends?
Are they prettier than me?
And if I'd fall, would you pick me up?
If I fall, will you pick me up?
500 days of Summer
Summer rain
Against a rock
Leave with a rush
Or get crushed
You never know
Until after the shock
When you wake up
What’s broken what’s not
One day I don’t know how
My whole life evolved
Around you my Lord
Believing was not enough
You said I was a hole of desperate need
And no love in the world
Not even yours
Could satisfy me
That’s when the troubles began
Disasters came
One by one I nearly drowned
In that Summer rain
13 Februari
Busade bort tiden lite
Men det gör ingenting alls faktiskt, känner mig sådär glad som man bara kan bli över att få höra fina ord igen.
Jag har nog världens finaste människor runt mig just nu.
Det känns så otroligt bra att jag rensat bort hemskheter och inkräktare i mitt liv, åtmistone så är jag på god väg att vara helt fri snart.
Jag kan faktiskt inte förstå hur jag orkade leva med min tillvaro som fanns förut.
Det är ungefär som att ett helt ton har lättat från mina axlar, men jag antar att det är fantastiska människor som stått kvar vid min sida som har räddat mig. Fått mig att lämna, fått mig att inse vilken circus jag befann mig i förut.
Fått mig att andas lättsamma andetag och borsta bort tyngden från mina axlar.
Önskar jag kunde förklara på bästa sätt, detta låter bara töntigt.
Men det går bra nu.
Young love
(Alex Freund)
Sommartider i Rosvik
Lite fånig, lite fängslad
(Ja, jag är lite fånig för dig och din närhet. Det är ju det bästa jag vet.)
Hus som helst, ska äta lite frukost/lunch snart. Måste bara komma på vad eftersom jag är fängslad just nu i allt vad som heter mat. Måste leva efter en diet som inte innehåller varken laktos eller gluten. Känns som att det mesta innehåller något av det. Men det ska väl förhoppningsvis lösa sig när diagnosen är ställd. Minns nästan inte sist jag inte hade ont i magen efter att jag har ätit. Så det kan ju bara bli bättre egentligen.
Nionde februari
Känner mig så otroligt tråkig så förstår inte ens att jag uppdaterar just nu. Men ja, ska ta och göra lite middag nu som jag totalt glömt bort att göra. Jag sitter mest här och sjunger. Dumt.
Nåja, middag nu och sen lite städning!
Några favoriter som jag tycker om att titta på
Sjung för mig igen, mitt hjärta tyst
Sjung sånger för mig på radion
Sjung för mig igen, det lät som regn
Sjung sånger för mig om varma gator
Sjung för mig igen, mitt hjärta tyst
Sjung en sång utan ord om ljusa nätter
Sjung för mig igen, du lät som snöfall
Jag håller andan med dig, för jag vet hur du känner
Sjung om dom gånger vi delade ett liv med en blick
Inte sen att haka på
Råkade visst hamna i Rosvik under eftermiddagen, min kära mor erbjöd middag och jag var inte sen att haka på det erbjudandet. Kände väl inte riktigt för att koka ihop något från den tomma kylen hemma. Dåligt med fantasi kanske. Hur som helst, så har jag mest tagit det lugnt sen jag kom hit. Busat lite med valpen och sett outsiders med mamma. Skickade även iväg en beställning från H&M precis också, beställde tre bikinisar och några kuddfodral och sist men inte minst, en klänning.
Antar att jag vill ha sommar rätt snart nu.
Annars har jag inte så mycket mer att berätta. Ska ta och borsta tänderna och krypa ner i soffan med resten av familjen,ringa ett samtal och sova sen. Är så otroligt trött som vanligt.
Imorgon återvänder jag till staden och då ska det mysas! Puss.
-Hur gör du?
-Emelie?
-Ja?
-Hur gör du?
-Vad menar du?
-Du lyser liksom,typ, utstrålar något som gör alla glada hela tiden
-Åh..Vad fint sagt!
-Ja, men, hur gör du? Det gör min dag till en bra dag genom att få vara i närheten av dig.
- Nämen åh, jag vet inte om jag gör något.
- Men någonting är det ju. Även om du har en dålig dag så lyckas du skänka glädje till oss andra. Du kommer att komma långt med din energi och utstrålning.
Detta kändes så himla fint att höra. Jag kände mig totalt värdelös idag också får man höra något sånt här fint. Tack kära du, tack.
Med dessa varma ord ska jag ta och försöka sova nu. Har ett antal timmar att ta igen känner jag. Dock så vill jag inte sova bort hela dagen. Siktar på att förhoppningsvis vakna kring elva, det förtjänar jag nästan. Sedan ta en promenad om vädret är lika underbart som det varit idag och om min rygg tillåter mig. Vilket jag hoppas.
Känner inte för att vakna klockan nio på grund av forsande näsblod igen och sen nästan inte ta sig ur sängen för en ilande smärta.
Men det blir spännande att se när jag vaknar. Hur som helst, nu skriver jag bara strunt i vilket fall.
Så att...God natt.
Till er som inte har hälsat på mig än..
Ungefär såhär bor jag just nu;
Känner mig som en nittioåring i hela kroppen.
Dock jobbar jag bara åtta timmar idag istället för elva. Känns lite bättre att tänka så, också är jag ledig imorgon.
Det är underbart väder ute åtminstone, synd att jag inte hinner ta vara på det just nu. Varit ut på en liten promenad men ryggen sa ifrån rätt snabbt. Kan ju lägga till att jag fick rulla mig ur sängen på nåt konstigt sätt för att ta mig ur den.
Ska ta och stryka på lite tigerbalsam och se om det blir bättre. Dock får jag skjuts till och från jobbet idag och hade jag inte fått det vet jag inte riktigt hur jag skulle ha gjort.
Känner mig som en nittioåring i hela kroppen just nu.
Men jag tvivlar jag.
Många teorier men finner inget svar
Och på tal om slitsamt så lyckades jag slita, eller ja, sträcka mig i ryggen när jag skulle lyfta några kartonger som vägde ton, så just nu avlider jag nästan av smärta.
Dessutom har mitt humör inte varit så fasligt lätt idag och varför vet jag inte riktigt. Mycket som började spela upp sig i huvudet igår antar jag.
Dock så blev allting mycket lättare av att vara omringad av fina människor hela kvällen, samt så fick jag ett telefonsamtal som gjorde mig väldigt glad. Fruktansvärt uppskattat och efterlängtat faktiskt. Tack fina du.
Åh, jag känner mig så eländig just nu. Tårarna bara rinner och jag vet inte varför. Jag vet inte ens varför jag skriver detta här. Kanske för att det inte finns någon här just nu, kanske för att ingen borde veta detta. Men ändå skriver jag. Kommer förmodligen skratta åt detta när jag vaknar om några timmar. Men just nu är det inte roligt.
Kanske gråter jag över smärtan i ryggen som nästan gör mig illamående.
Eller så är det för att jag borde lägga mig nu för att jag ska upp och jobba snart igen. Kanske är det för att jag känner mig så otroligt frustrerad på vissa människor som verkligen inte förstår någonting, kanske för att det är min tur att behöva någon just nu.
Kanske är det för att jag pendlar mellan en ständig ovishet.
Kanske är det för att jag är ensam och pratar med mig själv.
Kanske är det för att jag läste om en hajattack i aftonbladet och råkade kika på ett videoklipp med hajar. Dumt nog. Hajar är min största fobi i alla kategorier.
Kanske är det för att ord från en person som jag behövt aldrig kom.
Kanske är det för alla som varit så fina mot mig idag.
Kanske för att jag inte räcker till för att rädda hela världen.
Kanske för att jag inte vet någonting.
Det finns många saker jag skulle kunna skriva om, men jag känner att det får vara nog nu.
Kanske är jag bara trött.
Kanske det bara varit en sådan dag.
Nu måste jag torka tårarna och borsta tänderna. Hoppas att det ändrar riktning eller händer något som tar bort denna olust från mig. Det hade varit vänligt.
Nåja, avrundar med ett god natt nu. God natt.
Gnugga bort sömnen nu
Solen skiner åtminstone och det är underbart ute. Hade jag inte jobbat idag så hade jag åkt till Rosvik och tagit skotern till stugan. Eller så vill jag åka skridskor.
Får kanske ta tag i det till veckan för nu jobbar jag som sagt natt inatt och imorgon.
Nåja, dags att göra lite lunch och invänta världens längsta jobbpass.
Ha en fin dag!
Bakhuvudet börjar spela upp lite scener
Hur som helst, eftersom jag inväntar tystnad så kan jag berätta lite kort att dagen har varit väldigt händelselös om jag ska vara ärlig. Tack och lov så kom fina Beatrice och spenderade kvällen med mig. Vi såg två filmer och åt gott. Mysig kväll helt enkelt. Tidig hade jag också tänkt att den skulle bli så nu får det bli tyst snart. Det är nog obehagligt att sova ensam ändå. Sådeså.
Ska åtminstone lägga mig och försöka läsa bort lite jobbiga tankar som är påväg att börja cirkulera runt i mitt huvud.
Så jag säger väl god natt även om jag inte kommer att kunna somna. God natt.
Different names for the same thing
Viska din kyss
Jag fyllde meningar med ord
Fraser med innehåll
Och formuleringar med svar.
Jag har gått omkring med mina skrynkliga lappar,
utrivna skrynkliga lappar från ett block med tusentals ord.
I min hand har jag kramat dem hårt innan jag kastat iväg dem i vilsna snödrivor,
kanske för att du skulle finna mig och min flykt på villovägar.
Kanske skulle du finna tonerna från hjärtat,
andetagen från min själ bland miljoner.
Vi har haft froststjärnor i ögonfransarna
medan vi tillät blicken att fastna i himlavalvet.
Vi fick månljuset i händerna när vi såg på varandra i tystnadens magi.
Du lyfte mitt hjärta av glas
skört som fjärilsvingar.
Vi lyfte våran tro mot stjärnorna,
vi andades tillsammans på ljusets starka bro.
Vi ska segla med drömmarns skepp
besöka de hav vi ännu inte känner till
vi ska resa mellan vaken och sovande
drömma oss bort
till en annan tid.
Nya vägar ska vi vandra
besöka våra inre rum
ett efter ett med undran som packning,
nyfikenheten som minne,
känslor som upplevelse.
Jag skall räkna stjärnfallen på din hud
betrakta stjärnhimlen i dina ögon.
Lägg tårarna bredvid dig,
kliv ur mörkrets natt och möt den ljusa dagens drottning.
Viska din kyss,
viska din vind mot min hud.
Överraskningsmiddag
Finns egentligen massor att berätta men det räcker nog med att säga att hela kvällen var fantastisk. Blev väldigt mycket bättre än förväntat. Tackar för ett underbart sällskap.
Vi spelade ett spel där man var tvungen avslöja eller göra vissa saker;
Rut dansade och sjönk macarena även om hon inte kunde den.
Christoffer fick en mustasch, och det roligaste var nog en stund efteråt när han var tvungen att joddla och dansa runt i trettio sekunder. Det var en syn kan jag lova.
Jonas fick gå på catwalken. Det var hans grej om man säger så.
Det värsta jag fick göra var nog att svälja en matsked med diverse innehåll som var ihopblandat.
Som sagt, fantastisk kväll på alla sätt. Puss!
I jingle my change, but Im still kinda cute
Jag undrar vad grannarna tänkte när jag sprang runt på gräsmattan och sjöng den.
Jag undrar jag.
An' it ain't no use to sit and wonder why, babe
It ain't no use to sit and wonder why, babe
It don't matter, anyhow
An' it ain't no use to sit and wonder why, babe
If you don't know by now
When your rooster crows at the break of dawn
Look out your window and I'll be gone
You're the reason I'm trav'lin' on
Don't think twice, it's all right
It ain't no use in turnin' on your light, babe
That light I never knowed
An' it ain't no use in turnin' on your light, babe
I'm on the dark side of the road
Still I wish there was somethin' you would do or say
To try and make me change my mind and stay
We never did too much talkin' anyway
So don't think twice, it's all right
Promenad och städning
Efter promenaden så kom Rut in på en kopp té och lite surrande och kikade i lite kokböcker.
Nu är jag ensam i lägenheten eftersom syster har åkt hem till Rosvik så jag ska passa på att storstäda i lägenheten nu. Antar det kommer ta hela kvällen. Men behövs det så behövs det.
Det var väl allt. Puss.
Det som krävs av dig är att du snickrar till en strategi som kan fungera en tid framöver.
Måste väl sätta mig och kika runt på diverse bostäder och sådant igen. Återstår att se.
Februari är en månad då du kan göra en verklig kraftansträngning för att ta dig an de hinder som står i vägen för vidare karriärframsteg. Det kan kännas som om du tar ett steg framåt och två steg bakåt, men den tid du tillbringar med att gå tillbaka över dina planer och initiativ är oumbärlig, och så småningom kommer det att visa sig ha varit mödan värt. Du behöver slå dig samman med handlingskraftiga anhängare som kan hjälpa dig igenom denna transformationsfas. Fokus ligger delvis på hem- och familjerelationer, och här kommer du att behöva vara tydlig med dina åsikter och med hur du vill att framtiden skall te sig... Sannolikt kommer människor att lyssna på dig, även om de inte alltid håller med. Vid tiden för nymånen den 14:e kan omständigheter i hemmet verka rätt förvirrande, och det som krävs av dig är att du snickrar till en strategi som kan fungera en tid framöver. Du behöver inte lägga alla dina ägg i samma korg - om en månad eller så kommer du att ha helt andra möjligheter att bestämma hur du vill ha det. Du är möjligt att du redan har upptäckt att det i gengäld finns riktigt positiva trender i kärlekslivet, eller åtminstone för kreativitet. Detta är en tid när någon (eller några!) kan bli upp över öronen förälskad i dig, och det kan bitvis borga för en förtrollad tillvaro när du uppvaktas på ett särskilt romantiskt sätt. Musik och vin skapades för just en månad som denna, och detta är bara början på en ny, uppsluppen period när du kan ha mycket roligt och vara mycket kreativ.
