Love and misery
Så nära får ingen gå
Fäst den i mig
Jag är alltid tryggast när
du är en liten bit ifrån
en rörelse i ögonvrån...
Lägg dig ner i gräset nu
Du är så varm här
Jag vill ha min tunga där
du är, så nära att du blir våt
men så nära får ingen gå...
Lägg dig ner precis
som du alltid gör när
Jag vill ha min tunga där
du är, så nära att du blir våt
så nära får ingen gå...
Ingen kommer att tro dig
Står med spikar genom fötterna och ser hur världen snurrar runt mig. Världen fortsätter utan mig.
Med dimmiga ögon och spruckna läppar försöker jag att förstå hur verkligheten kan gå vidare så ovetandes.
Hur kan det fortfarande finnas färg när mina ögon blev så grå, frenetiskt sträcker jag upp handen för att stanna världen en stund. Måste få tillbaka syret i mina lungor.
Jag har aldrig varit riktigt varit bra på att säga nej och ibland undrar jag om det är för att det ordet fängslade mig, min kropp och min själ. Det spelade ingen roll om det var en viskning som övergick till rop.
Mitt nej nådde aldrig fram och kanske var det just det ordet som slet sönder mina kläder och som gav mig en smäll. En stämpel som står för makt och övertag.
Målar mina naglar vita för att känna mig ren samtidigt som min hud redan blöder.
Ibland funderade jag på om jag hade lämnat livet och ibland hoppades jag att min nakna kropp fortfarande låg kvar i diket bredvid cykelvägen övertäckt av smuts. Att jag aldrig hade behövt möta morgondagen igen.
Att jag aldrig hade behövt känna blåmärkena och pulsen slå så hårt. Att allting skulle vara stilla.
Trots att världen ibland stannar och att stämpeln tillslut kommer att blekna så kommer det aldrig riktigt vara helt stilla. Helt borta. Rädslan över begrepp ekar fortfarande inom mig samtidigt som syret smeker mina lungor.
Ibland får jag höra att mina ögon; gnistrar som diamanter. Kan inte riktigt ta in det men mina kinder rodnar.
De kanske inte är grå längre och världen kanske har sina färger.
Ibland målar jag mina naglar blodröda och viskar att;
- Ingen ska få ta mitt liv ifrån mig igen.
En tyst viskning från mina röda läppar som ingen annan kan höra,
för ingen kan finna mig, min kropp och min nakna själ i dimman.
Over and over
Har skrivit och skrivit men varje inlägg fick hamna i utkastet. Vet inte riktigt vad jag är kapabel till längre. Vad som är och inte är, vad jag får och inte får.
Allting samlas bara på hög.
Jag borde sova,
jag måste sova.
Jag ska sova.
Så många måsten, så lite ork
Det finns så mycket som jag borde göra men inte känner för just nu.
This one is for you baby J.
Vi hämtar dig bakom fiendens linjer
Har du kartan kvar?
Eller en aning om vart vi är på väg?
Så led oss
Ingen lämnas kvar
Vi saboterar allt vi inte kan ta med oss
Och när du öppnar fönstret blåser en vårvind
Förändring
Och bakom murarna vid ån lämnar jag spår
Jag skrev mitt namn i vattnet
Så du vet var jag finns
När det strålar från mitt hjärta
Som en motorväg av ljus
Genom hålet i mitt hjärta
Kommer räddningen till slut
Genom hålet i mitt hjärta
Till solen och friheten
Om någon vänlig själ känner för att åka utomlands ett tag. Säg gärna till.
För snart bokar jag en biljett till solen och friheten.
All we ever do is say goodbye
Varsågod,
mina ögon gör ont.
Allting står så stilla och jag funderar om jag borde finna andra vägar eller om jag borde stanna precis här?
Det handlar egentligen mest om att: I WANTED YOU TO FEEL THE SAME men jag kan inte riktigt ropa längre.
Jag är fast i något jag inte riktigt kan ta mig ur och jag önskar att allt bara hade varit lite annorlunda redan då.
Jag kände;
Ditt hjärta slog genom din hud och mitt hjärta, det slog hål,
Det skrämde mig lite och jag tänkte att; Om det slutar att slå, så finns ingenting kvar.
Men våra hjärtan behöver inte sluta slå, de kanske bleknar bort ändå och jag vet inte riktigt om våra hjärtan någonsin slagit lika hårda slag. Jag är duktig på att bygga upp drömmar och kanske inbillar jag mig att saker inte är sanna.
Ibland kan jag inte sluta tänka på DIG I MOTLJUS och ibland kan jag inte sluta blunda för att se dig.
Vissa stunder försöker jag att inte tänka alls, slutar att blunda. Men ibland läser jag om dig i böckerna som bara jag läser. Hör dig i låtarna bara jag lyssnar på. KÄNNER DIG I LUFTEN BARA JAG ANDAS.
Skrev ner klockslaget 02.56 men jag minns inte varför,
kanske var det då vi slutade att existera.
Cry to me
Hello summer
Har du nåra lögner kvar, att pudra dina svar
Fjärde April
Jag har mest jobbat och jobbat känns det som, igår jobbade jag över två timmar eftersom vi skulle städa hela cafét eftersom det ska byggas om nu när det är stängt i två dagar.
Så har tagit vara på min ledighet denna dag, sov ut till halv elva ungefär, kändes som evigheter sen jag kunde göra det. Annars har jag lagat middag och syster stod för efterrätten, sen har vi sett på film och lite serier och suttit ute och solat på balkongen. Och ja, så himla mycket mer har inte hänt. Mysigt.
Funderar på att åka och hälsa på i byn imorgon,
har inte hunnit träffa resterande av min familj under påsken så.
Men det återstår att se, borde ta tag och tvätta och dona lite imorgon.
Vad kan man mer skriva om....
Jag vaknade upp och hade väldigt ont i halsen i fredags och
det håller fortfarande i sig. Lite bättre nu dock, men har inte riktigt hunnit vila upp mig ordentligt,
får se till att göra det nu när jag är lite ledig.
Äsch, det här blir bara tråkigt.
Kommer tillbaka när jag har något vettigare att skriva om..
Andra April
Annars har det inte hänt något till värde direkt,
har suttit och spelat lite spel med syster som jag inte förstår någonting utav.
Sen har jag fått mängder av kärlek från mina hjärtat som jag inte ens förtjänar,
så himla fint. Puss.
Nu ska jag borsta tänderna och krypa ner i sängen,
håller på att läsa en bok som får det att krypa under huden,
göra ont i hjärtat,
blåmärken på huden.
En sådan där man själv hade kunnat vara huvudkaraktären.
Det gör ont men det går inte att sluta. Godnatt.
Finbesök från Norge och kramkalas.
En fantastiskt fin sak som varit idag är att jag fick finbesök från Norge efter att jag slutat jobba, vi har varit på bio och sedan suttit och pratat ikapp i flera timmar så att tiden bara har rusat iväg. Vi kom på att det är så himla häftigt att vi fortfarande är vänner.
Vi blev bästa vänner när vi var väldigt små.Och det krossade mig när hon flyttade till Norge när vi var kring sex eller sju år, men vi har fortfarande kontakt. På tretton, nästan fjorton år så har vi bara setts tre gånger, men varje gång vi ses är det som att vi aldrig varit ifrån varandra. Självklart har vi mycket att ta igen men vi pratar på och umgås som att vi träffar varandra var och varannan dag. Enda kontakten vi har egentligen är via datorn, ibland får man ett fint brev. Men mer är det inte, och ändå så är vi så nära vänner.
Det gör mig så varm i hjärtat.
Sen tycker jag det är så himla fint att hon fortfarande kommer ihåg svenskan,
trots att några ord är tappade på vägen och bortglömda så är hon väldigt duktig,
sen att hon förstår mig så otroligt bra fortfarande gör mig paff.
Blev ett rejält kramkalas innan hon åkte,
och nästa gång är det min tur att besöka Norge.
Förhoppningsvis redan till sommaren.
Puss hjärtat!
Har även varit och hälsat på mina fina maxare en sväng,
det uppskattades och jag blev glad.
Så jag sammanfattar denna dagen som väldigt fin. Helt klart.
Tänka bort en stund.
Har dessutom fått fina ord från fina vänner och sådant glädjer ju alltid,
sen att morgondagen kommer bli fin och spännande gör ju det lite bättre också.
Fick även ett tidigt påskägg idag. Sånt uppskattas ju.
Så,
trots att det gräver lite varstans,
så går det att tänka bort det en stund.
Och trots att jag fått döda ögon
och blivit matt så fastnar jag halvt på bild ändå.
31 Mars
Sitter och dricker kaffe och vill inte alls åka till jobbet idag.
Har sovit så otroligt dåligt i flera nätter nu och det känns inte bra. Ingenting är roligt längre.
Hoppas det slutar jävlas snart, på riktigt.
Ska släpa mig upp en trappa och ta en dusch nu,
så att jag hinner med bussen till stan sen.
Kan någon göra min dag bara. Snälla.
På äventyr långt härifrån.
Tanken att en av mina bästa vänner inte längre finns i detta land slog mig precis. Stenhårt.
Hade tänkt slå en signal och höra om vi kunde ses imorgon, men det går ju inte. Hon är på äventyr långt härifrån.
Jag vet inte riktigt om jag har förstått eller vill förstå det riktigt än.
Men jag hoppas innerligt att du har det bra därborta Beatrice, du är än en gång saknad.
Hjärta.
Om att älska svårt.
Det känns hårt just nu,
som taggtråd runt strupen
och kalla vindar under huden.
Kväv mig om det ska kännas såhär,
kväv mig,
tre dagar är tre dagar för mycket.
Undrar om någon kommer närmare,
närmare dig och längre bort från mig.
Förstår att vem som helst är lättare att älska,
men jag, jag väljer att älska svårt.
Illusioner har fastnat och,
kanske var det inte verkligt.
Men varför skriker det i hela mig
att detta är är fel,fel och fel.
Men..
Det kanske aldrig kunde bli riktigt rätt.
Archive
Okej, här går det att lyssna också;
http://www.archive.org/details/Cover_129
