Det är tur jag inte är ensam

Sanningen skrämmer mig mer än vad jag trodde, det är tur att man redan visste.egentligen.
Men jag är livrädd. för vad som kommer att hända och inte hända.
Kan det inte bara vara över, jag hatar att sitta ensam och tänka på alltihopa.
Jag är rädd att alla kommer se det, att alla kommer undra. Jag vill inte att någon ska veta, inte mer än de som kan vara stöd.
För det här kommer nog bli riktigt jobbigt, jag vet inte hur jag ska klara det.


 Det är tur att jag inte är ensam.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0