.

Jag vill bara önska alla ett Gott nytt år!

(vi syns nästa år. hehu)

Efter dåliga dagar följer bra dagar. Idag är en sådan.

Införskaffade två mysiga tröjor idag, ätit god mat två decimeter från den jag tycker om som mest, och nu ser jag Vänner på världens finaste tv och dödar tid. 

Nyår känns överskattat,dessutom.

Julafton är över, fick i princip allt det jag önskade med. Blev en fin afton trots allt.
Idag har jag varit på stan med Johan och syster i jakt efter lite fynd på mellandags rean, och ack det blev det!
Dock efter gårdagens bravader med byfolket så vaknade jag upp med halsont och feber efter en natt med hemskt lite sömn, så det var tungt att trängast bland folket, men sjukt värt.
Imorgon ska mamma och syster in till staden igen, men jag tror jag stannar i min varma säng istället för att trängast med allt folk igen om jag känner mig lika dålig,för nu är febern högre och jag orkar inte ens försöka prata. dumt.



Annars känner jag med less och ledsen, det var så himla hårda och svåra ord. Gång på gång kommer saker jag måste förlåta och lyckats släppa. Jag vill inte höra att jag inte bryr mig, jag vill inte tro att allt jag säger är strunt, men tydligen.
Men det värsta var nog att att höra hur dessa ord stavades av dina läppar "Jag älskar dig, men du älskar inte mig. Det är det som skiljer oss åt."
Jag känner mig så hemskt dålig att det känns så fel att ha någon i mitt liv just nu.

Om ungefär en timma så åker jag till Rosvik för att spendera julen där,blir skönt att komma nån dag före så man hinner installera sig ordentligt och förhoppningvis återvända till julkänslorna eftersom de har lyckats försvinna,dumt nog.
Annars har man hunnit få jullov och sista dagen bestod av prov och studentpyssel och helgen var väldigt lugn, varit på bio och sett Twilight och räknat julgranar, sett film och ätit gott. Det var väl det.

Nu ska jag duscha och packa. Hörs!

Jag blev tipsad om att få GRATIS färglinser om man länkar hemsidan och skriver ett litet inlägg om det i sin blogg, jag tycker det är en kul grej att prova på eftersom jag alltid har velat prova att använda linser och kanske få en helt ny annorluna look, kanske en annan ögonfärg till nyår?
prova du med!  www.fargadelinser.com

Det var längesen jag kände mig såhär arg,besviken och ledsen. Eller ja, min födelsedag var nog sist..
Att det äter upp mig så mycket som det gör, precis som otrohet fast på en annan grad. Jag känner mig djupt jävla sårad, jag kan inte rå för det, men så känner jag mig. Stum och saknad av ord. Obetydlig,meningslös. Precis så.
Men det jag inte kan förstå är att ens komma på tanken att slå en annan signal efteråt, den sista jag tänke på efter att jag lagt på var dig. Bara dig. Och du är den enda jag skulle ringa mitt i natten innan jag skulle sova. Jävlat den sista. Och det som gör mig så fruktansvärt ledsen över att du prioriterade att tala med någon som du aldrig träffat om att du mår dåligt(om det nu var det...) när jag finns här. den som ska stå vid din sida, den som vill trösta eller hjälpa på alla sätt.
Vem är det som ska känna sig obetydlig eller inte förstå nånting egentligen. Det är inte så jävla konstigt att man blir osäker och misstänksam. Jag vill inte bli det, men det är svårt att undvika.
Så jävla obegrlipligt.

Jävla fan.
Tänk tvärtom.

Har varit en lugn och skön helg här hemma i byn, det har snöat hur mycket som helst, och som jag tycker om det!
Så det har varit en fin helg, helt enkelt.
Just nu sitter jag och gnuggar sömnen ur ögonen, var uppe ganska sent inatt så stängde av telefonen och tog lite sovmorgon. Ska snart fika lite med alla tre adventsljusen som är tända, det är så himla nära nu!
Nåväl, nu blir det fika och att se Marie Antoinette eftersom jag somnade efter halva igår. Puss!

Dagen verkar inte sluta lika bra som den varit,tyvärr. Fick avboka mina planer och umgås med ensamheten istället.
Antar att blir att hämta mat och se film, plugga lite till och sova. Kanske ta bussen till Rosvik och umgås med mamma lite, åh jag vet inte. Vill inte bara sitta ensam en kväll igen. fan.             

Idag har varit en bra dag trots allt, sovmorgonen var guld, fick VG på psykologiprovet och vi har provat stundentmössorna idag!  Nu känns det verkligen att vi går sista året, och jag kommer att klara det! Det som jag haft ångest för i alla år, ska jag klara det eller inte. Men skamden som ger sig, hade min mamma sagt. Det känns galet, galet roligt.

Nu har jag dock kommit hem med frusen näsa och kinder, och snart blir det att sätta sig med rättskunskapen som inte alls känns lika rolig. Men ett prov kvar innan jul, det ska man nog klara av. Tja, det var väl ungefär det som hänt och sådär.




Studenten 2009!

Dagen har varit bra till och från, huvudvärk och trötthet, men det är väl i sin vanliga ordning. Jag önskar så innerligt att jag hade någonting som kunde ge mig positiv energi, förut hade jag stallet. Hur trött och eländig jag än kände mig så fick bara blicken på min fina vän mig att sprudla av energi. Jag saknar det, jag saknar det så innerligt. Jag har tappat gnistan totalt, det känns så meningslöst att göra nånting utan uppskattning, varje dag är så likt den andra. Så var det inte då, då gjorde man allting med glädje och kärlek, allt till den bästa liksom. Sen kunde jag åka hem nöjd för att jag visste att jag orkat göra nånting bra. Det sved i hjärtat alla dessa dagar jag var för svag för att ställa mig på benen, jag ville men jag orkade inte. Men det kommer alltid finnas här, jag och min elaka sjukdom. Om jag nu kan kalla den så, men för mig är den det och det står i princip skrivet. Men ingen som inte upplevt det kommer att förstå, att ha det jag har gör varje dag påmind. Att alltid känna sig trött, det spelar egentligen ingen roll hur mycket man sover, ögonen faller ihop ändå, svårt att koncentrera sig, att alltid ha värk eller ont på nåt ställe, men man lär sig tillslut att försöka acceptera och ignorera, att inte vistas nära någon som är sjuk, är den blir jag och blir jag så blir jag det tio gånger värre, det har gett  mig astma och alla möjliga saker som jag inte ens vetat namnet på förut. Att det inte går en dag utan att behöva ta något slags piller för att få min kropp att fungera en vanlig dag. Jag fryser så jag skakar fast det egentligen är normal tempratur för vem som helst, om jag ska bada så jag börjar frysa vet jag att jag kommer vara dålig dagen efter. Jag blir gnällig och får humörsvängningar och minsta lilla utsomstående negativ grej får mig ur balans och jag blir avstängd. Jag vill inte, men det blir så. Det är då jag helst av allt vill krypa ur mitt eget skinn och byta kropp.
Det grämer sig varje dag över beslutet jag gjorde att ta en paus från hästarna ett tag, det var inte det jag ville, men för honoms skull. Jag saknar att ha någon där som jag kan berätta allt för, gråta hur mycket jag vill inför och som inte säger någonting tillbaka, bara genom blicken se uppskattning och kärlek.
Det känns just nu så fel där jag sitter, det här är inget liv jag vill leva. Jag vet vad glädjen i mitt liv är, och jag är dum om jag avvisar mig själv det som för mig är min positiva energi som håller mig frisk och på benen.
För just nu är det inte okej. helt enkelt.


Nog om det, nu blir det rättskunskap och försöka få upp någon värme...
och...(GRATTIS SOFIE 18 PINNAR!)

Idag har jag och mitt konstiga mående varit hemma,
antar att mina värden är låga och förkylning som försöker bryta ut.
Vitaminer och kärlek får hjälpa mig en dag som denna, trots att det känns som att jag lika gärna kan ge upp mitt välmående. Det kommer aldrig bli okej. Men kanske bättre, det hoppas jag på.
Hade tänkt gå en runda på stan och inhandla resterande julklappar, men min kropp säger nej så fort jag tar några steg.
Alltså avbokar jag mina ärenden till någon dag framöver. Så brottom är det inte,ju.
Istället lyssnar jag på Pink floyd och drömmer.

Varit på rättegång idag med klassen, det var hemskt intressant faktiskt. Det fick verkligen mina tankar att snurra och fick känslan av att den där stolen där den åtalade satt, den skrämde mig. Där ska jag aldrig hamna. 
Jag kände mig extra skötsam och vuxen på nåt sätt, på ett konstigt sätt. men fint. 

Nog om det, tänkte försöka fixa till bloggen lite. För nu har jag ju varit förvånandsvärt aktiv. herrejisses.
På återseende!  

Igår var det första advent, idag är det första december. En fantastisk månad, en av de mysigaste. Innerst inne tror jag inte ens att sommaren slår denna månad, trots värme och solsken.
Julmust, glögg, pepparkakor och mysig musik. Snön som knastrar under skorna och röda kinder. Det känns fint.

Idag har jag varit på stan med mamma och inhandlat året första julklapp till min syster, till mig själv blev det en efterlängtad klocka. En sån man har på armen, i brunt läder.
Annars är jag inne på min femte gång att jag har hicka. jag tycker verkligen inte om det. För när jag har hicka så är det inte en sån där tyst och osynlig, nej. Jag har en enorm studsboll i magen som flyger hur den vill så att jag nästan studsar av stolen, sen är jag inte tyst heller. direkt.
Men utöver det har det varit en fin dag.

(och du, du är den finaste jag har.)