.

Idag har jag jobbat hela dagen, det har dock gått jätte bra och varit lugnt och skönt. Jobbar imorgon och på lördag också, så jag längtar tills lönen kommer in på kontot.
Annars har jag hunnit bosätta mig i Beas lägenhet du när hon är och glassar i Italien, tur att jag har hennes lilla kisse här åtminstone.
Har egentligen inte så mycket att berätta, inte nu. Eller ja, Petter var och bokade tatuerings tid idag så både jag och han tatuerar oss den 23/11 klockan tio. Så nu gäller det för mig att hitta en jag verkligen vill ha. Åh.

Nåja, nu ska jag ta och duscha kanske, puss,

Klockan är mycket men för mig känns det som morgon, jag har sovit i princip hela dagen. Vaknade kring fem på eftermiddagen och har sovit till och från sen dess. Så himla välbehövligt och skönt kan jag tycka, men planerna på att vända tillbaka dygnet går inte alls bra har jag insett.
Dock har jag jobbat natt hela helgen så då går det inte alls att ha tankar på att vända dygnet.
Hur som helst, Piteå dansar och ler är över och det känns faktiskt skönt. I onsdags var det tänkt att fara ut på området en sväng med såklart var det stängt, så då begav vi oss till Kalles istället och jag hade en rolig kväll, verkligen. På dagen hade jag umgåtts med Petter så humöret kändes fint, ledsamt dock när han for. Men fint.
Torsdag så var kilade jag och syster på stan en sväng och inhandlade lite saker inför kvällen då vi skulle ge området ett försök igen, dock kom vi dit på tok försent så jag hann med Kittelfjäll ett tag och en tråkigt telefonsamtal, sen var kvällen förstörd. Efter lite om och men så hamnade jag i Norrfjärden hos syster.
Sen var det bara att låtsas vara pigg och bege sig mot jobbet på kvällen för att ta emot och mata alla fylleskallar.

Ungefär så ser mina senaste dagar ut, ytligt.
Nu tänkte jag ge en film och soffan ett försök för att somna om igen, hoppas det går för sig. Natti.

En himla fin vän visade mig denna fina låt, och jag är så fast som man kan bli. Tack.

Blev att spendera natten i Norrfjärden inatt hos min kära syster, det var mysigt. Vi lyssnade på musik och sjöng med som bara den, vi åt tacos och såg på film, annars svammlade vi mest så jag skrattade tills jag tappade rösten, detta var nog orsaken att vi i princip dog, åtminstone rösten.. Åh..



Annars så gjorde vi en spontan beställning från H&M, hittade många fina saker dock så blev det mest svart, vet inte riktigt vart mitt färgstarka jag har tagit vägen, hur som haver, detta blev det;



+ En väska och världens snyggaste armband som jag tyvärr inte hittade någon bild på. Puss!

Klockan är snart sju på morgonen, har kommit hem från jobbet för ett tag sen och jag borde ha lagt mig på en gång. Jag tycker inte alls om dessa tankar som bubblar upp vid denna tid, inte heller hur svag jag är för allting. Det är bara tyst överallt.
Någon borde ge mig en käftsmäll och be mig att sluta. Korkad är vad jag är, och sova är vad jag borde göra. Just nu löser jag inga världsproblem, tvärtom. Så jag slutar nu, på en gång.. Godnatt! 

Dessa två får förmedla vad jag vill ha sagt, en känsla, en text...

Förra inlägget var inte menat att göra illa någon, jag ville bara ha rätten att skriva av mig, hur jag kände mig. Sårad vet jag inte ens om det räcker till. Någon skrev en kommentar som förstod precis, någon man sett i ögonen under så lång tid med förtroende är svårt att se i ögonen igen. Trots att jag är kluven vet jag nu vad jag kan leva med och vad jag kan leva utan. Jag kan leva med någon som är mogen på ett sätt där personen förstår att man inte förbrukar mer chanser, förstår att dra upp gamla saker inte ger någon positiv inverkan, inte heller att ge igen. Det kommer det aldrig göra. Allting handlar egentligen om förtroende, jag tror inte jag har tillräckligt längre. Jag har inte nog med självförtroende för att stå upp för mig själv, jag har så lätt för att falla tillbaka igen, efter tryggheten, efter få hållas om av den person jag älskar och aldrig känna mig ensam igen. Jag hatar det. Det borde inte gå hända igen, att ge efter. Sveket gör att jag hela tiden kommer att oroa mig för vad som sker bakom stängda dörrar. Saknaden gör så olidligt ont, men när jag väl träffar dig så är jag rädd för att ge efter. Vad är egentligen bäst, jag vet inte. Mår bara illa över att tänka på det. För ingenting är en bra lösning egentligen. Du förstår inte.

Nu ska jag gosa med kisse och försöka vila en stund innan det är dags för att jobba natt.

Ja, frågan är vad jag gör vaken nu, kanske inbillar jag mig att det kommer kännas enklare att jobba natt fredag och lördag och jag kämpar med att vara vaken så här sent eftersom jag jobbar till fyra på morgonen två nätter i rad, eller så är det för att jag är opepp på mig själv och sova går inte alls. Jag tror på det andra alternativet, jag försöker komma på alla sätt för att få mig på lite bättre humör, alls som känner mig väl vet att mitt självförtroende har sina nedgångar och så är det ikväll. Hur många som än tycker om mig och ger mig positiv uppmuntran så sjunker det inte in, inners inne är jag nog en ensam själ som hyser agg om sitt yttre och även sitt inre. Jag är ingen flicka med ett gulligt dockansikte och en perfekt kropp, jag har tusen brister i min personlighet och jag kommer alltid vara ensam och olycklig, det är vad mitt inre säger mig. Det är så frustrerande att få positiv uppmuntran när man tvingas säga tack vemodigt. Jag hatar det så himla mycket, jag hatar att någon annan tycker om mig som jag är när jag själv skräms av att vara den jag är.
Jag kan inte förstå mig på när du säger att jag är så mycket bättre när jag har ingenting som den personen har som du tycker ser bra ut, ingenting. Jag avskyr att höra det, att tänka på det.
Det spelar ingen roll hur mycket jag än försöker, men ändå slutar jag inte. Jag måste komma på ett sätt att förändra mig själv, så att jag börjar trivas i min egna kropp. Bara en liten förändring, som jag senare kommer ångra.

Förlåt, jag är svag och faller.



Nu till något mer roligare och finare, som jag saknar av hela mitt hjärta. Har fått in bilderna från Italien som jag lyckats ta med mobiltelefonen, de är suddiga och konstiga. Men det fina finns där också. Puss.




Här flög vi över Alperna.



Utsikten från balkongen, bilden gör dock inte utsikten rättvis.



Venedig



Venedig



Venedig



La Perla, huset vi bodde i under resan.


Natur.



Natur.



Natur.



Venedig.

Sådär, detta var några få av alla bilderna jag tagit. När jag fått in bilderna från kameran kommer ett antal mer bilder och en riktigt bra förklaring över hur vi hade det. Hoppas det nöjde er lite.
Jag längtar så otroligt mycket tillbaka. Nu ska jag försöka lägga mig, förlåt för mitt klagande i början. Natti.

Nu mina kära vänner har jag lite funderingar som lyder såhär, klippa lugg eller ej? Färga håret eller ej? Hjälp mig,snälla.

Nu var det ett tag sen sist, och anledningarna till det är att jag varit på semester i Italien som sagt, och det går inte att beskriva i ord hur underbart det var! Har inte fått in bilderna på datorn därifrån än, men när jag får det ska jag berätta mer detaljerat om resan, det lovar jag.
Sen vi kom hem från Italien har det inte varit en lugn stund, kom hem på natten mot fredag, sov några timmar och sen på kvällen var det dags för Beach Party på havsbadet som var helfint. Beach boys levererade.
Efter en sådan kväll var det bara upp och jobba dagen därpå, vilket jag har gjort fram till idag, fick hoppa in och jobba igår och så blir det även idag, det tog emot att tacka jag men man måste tänka på pengarna. Hehu.

Nåja, det jag ville säga var att jag mår bra, Italien var helfint och att jag är hemma nu men jobbar som ett djur. Och de jag inte träffat på länge vill jag ska höra av sig och ha viljan att hitta på någonting någon dag.
Det var som det, Puss!