Taxi till akuten

Glädjen av att komma till lägenheten blev kortvarig, kanske har jag mig själv att skylla eftersom jag släpade mig själv från tvättstugan och tillbaka ett antal gången det första jag gjorde (det är tre trappor.. ) För igår på eftermiddagen började jag känna av att febern ovälkommet smög sig inpå, eller den smög kanske inte, den klampade på.
Så jag gick och la mig en stund och somnade, blev sedan väckt att syster av att jag grät och skrek i sömnen, yrade en massa på grund av febern, men ont det hade jag.
Smärtan kring revbenen,lungorna och bröstkorgen går inte att beskriva. Det gick i princip inte att andas och jag var nästan beredd på att sluta andas eftersom smärtan tog över hela mig.
Så syster ringde taxi också åkte vi in på akuten.

Doktorerna gjorde lite tester och stack i fingret, och fick piller som skulle dämpa både febern och smärtan. Hade hög puls vilket mest troligt berodde på febern och att jag hade ont. Mina andetag var tunga vilket också kan bero på att jag nästan inte vågade andas. Symptomen utöver smärtan visade sig dock vara att jag har den fina svininfluensan som jag skämtat så mycket om, men det ångrar jag nu, det är verkligen inget skämt. Hade det varit en vanlig infleunsa vilket jag nästan ser det som, så är det inget skämt heller.
Men sedan när han skulle känna och trycka lite på mina revben så flög jag i princip upp från sängen när han träffade ett ställe, då började det misstänkas att jag har eller håller på att hosta av ett revben. Så nu vågar jag nästan inte hosta alls och det är olidligt, men smärtan är värre.
Utöver det så är jag undernärd och har vätskebrist,men det hoppas jag på att kunna övervinna snart.

Sådärja, lite kortfattat om sjukan. Jag skulle just nu i denna stund offra min högra arm för att få ha några timmar av god hälsa och fint sällskap, det kryper i hela kroppen. Jag är en skrutt.


Kommentarer
Postat av: Marcus

Den där influensan verkar inte vara något kul alls. Får hoppas att den ger sig iväg snarast möjligt!



Offra din arm hade du inte behövt göra om jag kunde hållt dig sällskap. Men det är en väldigt lång bit att springa, och en främling är man ju också, tyvärr.

2009-10-29 @ 00:25:39
Postat av: Em

Främligheten hade ändå varit fint. Distansen är tråkig. Tyvärr.

2009-10-30 @ 17:51:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0