.

Kanske yrar jag på grund av febern eftersom graderna har stigit rejält nu igen, eller så sker det, min magkänsla och omedvetna säger att någonting inte stämmer.
Jag känner mig besviken utan att någonting egentligen har hänt. Det känns som att greppet håller på att glida isär.

Att jag är obetydligt utan att veta varför, att jag kämpar utan att veta vad jag egentligen kämpar för.
Som att kroppen är nära, men inte nära mig.