Två hjärtan i samma kropp..

Jag fick samma känsla, samma rysning som jag fick när jag hörde Elegi första gången, eller som när han steg upp på scenen den där kyliga november kvällen år 2007. Precis så. 
Det var vackert, det gjorde ont.



 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0