Men snart så, hoppas jag.

Igår var jag och mina systrar på middag i Rosvik. Kändes skönt att komma hem, om så bara för en kort stund. Mamma skickade med lite välbehövlig mat och saft innan vi for hem. Också försökte jag mysa så mycket jag kunde med kisse innan det var dags att återvända till staden igen.

Idag är det nästan minus trettio grader ute. Känns som att det blir att stanna inomhus hela dagen. Stanna inne i värmen liksom, nog för att jag fryser här inne också. Men det må då vara.
Önskar det kunde bli varmare ute så att förtjusningen med vintern och dess äventyr kan börja. Skoterkörning och sådant hade inte varit helt fel. Men snart så, hoppas jag.

Hur som helst så har jag precis ätit lunch eftersom frukosten blev klockan sju på morgonen. Jag lyckades bara sova en timme inatt innan jag vaknade och var pigg. Kändes inte okej. Men jag somnade några timmar till efter att jag fått i mig lite mat. Väldigt frustrerande att inte kunna sova ordentligt. Men förhoppningvis är jag lagomt trött ikväll.

Annars vet jag inte riktigt vad dagen har att erbjuda. Inte mer än kyla och fin musik.
Jag mår bra och är glad. Det är goda förutsättningar åtminstone.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0