Om att tappa och att fånga

Jag kan inte riktigt sakta ner alla tusentals känslor,
och det går inte att få det att försvinna.

Kanske tysta ner det ett tag och
tänka bort det en stund.
Men det går inte att fly från ett melankoliskt hjärta och
ett sinne som sveper in sig svarta tyger.

Ibland tappar man penseln som ska färga hela världen,
och ibland går saker sönder.
Måste plocka upp,
måste laga.


Det går inte riktigt att tysta och sakta ner när verkligheten kommer så nära inpå
och viskar ord i örat.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0