.

Trots alla motgångar så fortsätter jorden att snurra som att ingenting har hänt,
och trots att livet förändras och trots att det faller inombords så står världen kvar.
Ingen ser vad som sker bakom stängda dörrar och
ingen ser sanningen bakom påhittat skådespeleri.

Ibland känns det mer som att hösten bosätter sig i håret och i kläderna
fast det egentligen är våren som ska värma upp själen med varma strålar.
Ibland blåser det upp känslostormar som bringar kaos och harmoni.

Alltför ofta försöker man reda ut ovälkomna situationer som ger hammarslag i bröstet och
snö i hjärtat.
När man egentligen vill ha havet speglandes i ögonen och sand som,
letar sig in mellan tårna.

Vissa dagar består mest av melankolisk musik och diffusa drömmar,
små vaga tankar och flykt någon annanstans med en ryggtavla som
jag inte inte riktigt kan får grepp om.

En ohörbar viskning om att Bara smärta kan döva smärta,
och jag vet att gamla rutiner inte är gjorda för att grävas upp igen. Jag vet det så väl.
Istället vrider jag mig i trasslig lakan och väntar på att sommarsolen ska få ge färg åt min hud.